Alv

Jag intresserar mig verkligen inte för dagstidningar av en mycket enkel anledning, varför läsa allt elände som man inte kan göra något åt? Det enda det ger mig är magont eller ännu en dos av likgiltighet över att folk dör världen över och jag bläddrar snabbt till serierna alternativt filmrecensioner och nöje vilket är något av det enda jag skulle kunna tänka mig att läsa igenom om det är någon film jag är intresserad av.

Därför höjer jag knappt på ögonbrynen över att få ett erbjudande om tre månaders prenumeration på Hallands Nyheter eller vad den nu må heta för nittionio kronor eftersom jag verkligen. inte. bryr. mig. Det var något utbrott av mjältbrand på en gård här i krokarna och jag tänkte knappt på att det faktiskt var i samma län som jag bor och blev förvånad när det visade sig vara så. För i själ och hjärta är jag dessvärre en gnällig närking och det jag nu skulle vilja veta något om är i så fall Kumla, Hallsberg (i vilken del Östansjö håller sig till) och Örebro för här? PFT!

När jag är hemma hos pappa på en snabbare visit innan det är dags att åka ner till västkusten som gudarna glömde så är det inte så ovanligt att jag bläddrar igenom dagens Nerikes Allehanda om den ligger på bordet bara för att känna mig mer som hemma. Visserligen blir jag inte speciellt "OOOH! Har DEN personen gått och startat NY AFFÄR!" eller "Ooooh! RABATT på ICA!" bara för att det är hemmavid utan det är mer som en sak som gör att jag inte känner det som att jag faktiskt bor trettiofemfuckingdjävla mil hemifrån.

Är jag bitter? En aning kanske. Jag brukar bli det på söndagarna eftersom det är då jag sitter där med en klump i halsen för att börja den långa resan "hemåt" när jag egentligen bara vill strunta i att det är måndag kommande dag då klockan kommer ringa tjugo över fem för att skrämma in mig i ekorrhjulet igen. Klagar jag i onödan när jag egentligen bara vore vara lycklig över att ha ett jobb även om det är långt hemifrån? Ja. Jag ångrar (hur många gånger har jag sagt det nu? Femtiotretton?) inte mitt beslut men det är väl bara det att det känns extra tungt bara för att det är den bransch det är.

Ska jag kunna få ett sådant jobb hemmavid så kommer jag verkligen behöva ta en guldsmed av daga för att ta dennes plats alternativt starta eget och det vill jag verkligen inte i dagens läge. Hur mycket jag än skulle kunna klara mig på det med mina kunskaper inom yrket så vill jag inte. Istället så sitter jag bara och vältrar mig i hemlängtan på söndagkvällarna för jag vet ju att det bara är att gilla läget.

Kanske borde jag minska ner på hemlängtanspratet ibland om det nu är så övertydligt bland folket att jag längtar hem men varför ljuga? Jag längtar verkligen hem men jag skulle inte för mitt liv säga upp mig för att gå arbetslös eller för att söka ett jobb jag inte vill ha enkom för att kunna flytta hem. Det är därför det känns tungt. Jag har nyligen bundit mig för ett års träning på träningsstället, det gör det ännu tyngre och finanskrisen och dess påverkan på jobbmarknaden gör det också tungt.

För att avsluta innan sänggåendet med Harry Potter och Fenixorden så kan jag citera en liten skum väggbonad som jag hittade på pappas vind för en femton år sedan:
"I viby säger di att bina biss men de gör de fälle visst inte - de stiss!"
Med reservation för stavfel, jag minns inte riktigt stavningen men innebörden är densamma. Vem som har broderat den har jag verkligen ingen aning om men hittar jag den igen så skall jag banne mig spika upp den på en av mina väggar!