Alv

En sådan där dag då man absolut inte vill göra något av det man har som arbetsuppgifter infann sig och jag hasade då och då runt och tittade på saker på arbetsplatsen. En sak som har stört mig nästan från start är att saker har en förmåga att samla sig på högar på saker och ting för att sedan stå där tills jag får storspunk, städar bort allt och sedan ser hur det förfaller igen. Ja, jag hjälper till med förfallet också.

Sedan jag började har jag fått spunk över lådorna på golvet som åkte in i hyllorna och jag mosade ett antal flyttkartonger som visserligen skulle kunna sparas men jag blir TOKIG på allt som sparas eftersom det inte finns plats till det. Sedan var det dags för arbetsön i mitten av verkstaden där det samlades bös i högar och jag slängde ilsket ner allt i de miljoner tomma lådor som är i hurtsarna i bänken.  Faktiskt har sakerna hållit sig relativt i lådorna även om en del skräpar omkring men det är absolut en klar förbättring.

Senast var det betsrummet och slipen som fick ett anfall av psykbryt och bemannad med självhäftande etiketter rev jag ner saker och ting i lådor och skåp för att sedan märka upp eländet så att det kan stå kvar i skåpen men ändå hittas av de som letar sedan. Det har hållit sig skapligt även om ammoniaken har en förmåga att stå på golvet men det är ändå en klar förbättring.

Ironiskt nog får jag inte städspunk hemma utan bara där jag arbetar för det är så mycket BÖS som verkligen gör mig tokig. Förr eller senare kommer jag ge mig in på hyllorna med en massa skit i och jag fasar för det..

I alla fall. I dag var det dags för den stackars bänken som har varit ett sår i ögat (samt, gissa vad? En AVLASTNINGSPLATS! GAH!) sedan jag började. En fin bänk med tjock bokskicka har stått och sett trasigt skev ut sedan jag började och jag började pilla på den med lite uppmuntran av en arbetskamrat. Sedan släpptes djävulen lös.

Jag har skruvat den i småbitar, limmat och borrat för att kunna skruva ihop de ställen där den var trasig, skruvat ihop benen, borrat hål för handtag på lådor, släpat upp den monstertunga skivan tillbaka på benen, skruvat fast den, slipat av ytan med sandpapper och oljat in träet samt limmat fast en metallplatta som ska sitta på den.

Tre gånger oljade jag in den, när jag gick efter dagens slut var den torr och det lilla jag torkade av var mest smuts.

Så morgondagen skall jag tvinga till mig hjälp av den som råkar vara i närheten och skruva ihop resten samt baxa iväg den till min plats för den arbetsbänken skall banne mig jag ha! Och om jag nu inte finner den så bra så är jag ändå nöjd med att jag har räddat chefens egna arbetsbänk från fördömelse. Allvarligt talat så vet jag inte vad han har gjort med den för de mögliga lådorna får  mig bara att tänka på ett fuktigt uthus. Jag tror jag förklarade för honom att jag tyckte det var lika hemskt att den hade förfallit som det vore att hänga upp en hund i ett träd med hjälp av kopplet för att sedan låta den hänga där i ett antal år och sedan komma på att den kanske är hungrig.

Ja, jag är en idiot när det gäller arbetsbänkar och verktyg men den är så fin att det gör mig inget att jag egentligen ödslar tid på något som inte ens tillhör företaget för jag vill att bänken ska vara fin så att den mår bra. Vem vet, kanske chefen blir lite glad över att se sin bänk i ett helt stycke (samt en rabiat Alv som klättrar runt på den och muttrar om förfallet) och kanske till och med användas. Fast som han sade så är den byggd för pygmélängd med jag har ju tagit över en bänk som använts av en annan pyssling så det ska nog gå bra. ;)

Nu blir det att kränga av mig mina svettiga träningskläder och snubbla in i duschen för jag kom inte längre än till datorn för att kunna betala räkningarna. Jag har även hört en grannes hund och det var det löjligaste jag hört. Dels tror jag att den hette Hedvig och det lät väldigt malplacerat för de små fåniga morrningar jag hörde.  Hade den kommit i närheten av mig så hade Hedvig fått smaka på Ymer vilket är min ena fot för det verkade som att den var lös också.

Hunden alltså, inte foten.