Morgonens ranting
Läste en sak igår och blev bara sådär.. Trött.
Personen i fråga undrade varför denne skulle sova på den tiden av dygnet denne mår bäst på (natten) och varför det skulle undvikas genom att behöva stöpas in i formen jobba, sova, jobba, sova. Ptja, för att verkligheten suger kanske? Visserligen finns det nattjobb men jag mår också bäst på natten och skulle gladeligen vara uppe till klockan fyra på morgonen om jag skulle klara av det men det betyder troligen olagliga substanser och, nej.
Jag tycker också om nätterna, jag hatar att behöva gå upp tjugo över fem på morgonen vilket resulterar i att jag snoozar till klockan sex om inte senare för att slippa undan så länge som möjligt. Jag skulle helst vara vaken dygnet runt så jag kan göra det jag vill på nätterna och arbeta ihop till uppehället på dagarna. Så de som är friska och sunda lider av nio till femsjukan och de som inte är friska lider av en vård som inte gör någon nytta för någon mer än läkarna som kammar in löner.
Jag är bitter idag, jag är på det där humöret som gör att jag vet att en viss dam kommer skälla ut mig så jag gör en brasklapp innan. Just nu stör jag mig på denne jag inte känner med tanken "Yeah, right. Booh-fucking-hoo.. Du får pengar för att gå runt hela dagarna och inte göra ett skvatt, fy fan vad djävla synd det är om dig, din djävla djävel.." MEN, jag VET att det inte är så vilket kan bespara blodtryckshöjningarna där ute. Att "bara gå och få pengar" är inte så bara men just nu så är jag på morgongruffsidan. Jag vet mycket väl att det är ett heltidsjobb att vara sjukskriven. Ironiskt nog så är de sjukskrivna för att de inte kan arbeta men det är förbaskat mycket arbete med att vara sjuk.
Så, nej, jag kallar ingen för parasit utan förklarar bara vad som pågår i min hjärna just nu. Att jag för stunden önskade att jag vore tillräckligt sjuk för att kunna vara sjukskriven med pengar från försäkringskassan i ett år bara för att slippa känna mig som en normaliserad robot för att jag är en av få som har arbete i min bekantskapskrets och faktiskt mår ganska bra vad jag än inbillar mig. (förnekelse? Jag vet inte, jag har slutat tro att jag är speciell, jag är normal och "tråkig".) Jag hade min lilla tur förrförra sommaren och jag knaprar mina piller som en glad liten lämmel så att jag kan passa in i formen men ändå skäms jag över att behöva gå och lägga mig vid tio på kvällarna för att jag är trött.
Nej, jag vill inte vara sjuk men jag vill hinna med att leva och jag har inte tid med det nu för när jag försöker göra det så bryter min lagade fasad ihop och jag stressar upp mig själv över att jag inte räcker till för allt det jag borde göra, att jag gör alla ledsna och att jag bara är skräp under en sko.
Till de som kämpar med vården där ute, lycka till och hoppas att ni blir gladare, kanske läkarna kommer på att de ska stå patienten till tjänst någongång inom en snar framtid.
Personen i fråga undrade varför denne skulle sova på den tiden av dygnet denne mår bäst på (natten) och varför det skulle undvikas genom att behöva stöpas in i formen jobba, sova, jobba, sova. Ptja, för att verkligheten suger kanske? Visserligen finns det nattjobb men jag mår också bäst på natten och skulle gladeligen vara uppe till klockan fyra på morgonen om jag skulle klara av det men det betyder troligen olagliga substanser och, nej.
Jag tycker också om nätterna, jag hatar att behöva gå upp tjugo över fem på morgonen vilket resulterar i att jag snoozar till klockan sex om inte senare för att slippa undan så länge som möjligt. Jag skulle helst vara vaken dygnet runt så jag kan göra det jag vill på nätterna och arbeta ihop till uppehället på dagarna. Så de som är friska och sunda lider av nio till femsjukan och de som inte är friska lider av en vård som inte gör någon nytta för någon mer än läkarna som kammar in löner.
Jag är bitter idag, jag är på det där humöret som gör att jag vet att en viss dam kommer skälla ut mig så jag gör en brasklapp innan. Just nu stör jag mig på denne jag inte känner med tanken "Yeah, right. Booh-fucking-hoo.. Du får pengar för att gå runt hela dagarna och inte göra ett skvatt, fy fan vad djävla synd det är om dig, din djävla djävel.." MEN, jag VET att det inte är så vilket kan bespara blodtryckshöjningarna där ute. Att "bara gå och få pengar" är inte så bara men just nu så är jag på morgongruffsidan. Jag vet mycket väl att det är ett heltidsjobb att vara sjukskriven. Ironiskt nog så är de sjukskrivna för att de inte kan arbeta men det är förbaskat mycket arbete med att vara sjuk.
Så, nej, jag kallar ingen för parasit utan förklarar bara vad som pågår i min hjärna just nu. Att jag för stunden önskade att jag vore tillräckligt sjuk för att kunna vara sjukskriven med pengar från försäkringskassan i ett år bara för att slippa känna mig som en normaliserad robot för att jag är en av få som har arbete i min bekantskapskrets och faktiskt mår ganska bra vad jag än inbillar mig. (förnekelse? Jag vet inte, jag har slutat tro att jag är speciell, jag är normal och "tråkig".) Jag hade min lilla tur förrförra sommaren och jag knaprar mina piller som en glad liten lämmel så att jag kan passa in i formen men ändå skäms jag över att behöva gå och lägga mig vid tio på kvällarna för att jag är trött.
Nej, jag vill inte vara sjuk men jag vill hinna med att leva och jag har inte tid med det nu för när jag försöker göra det så bryter min lagade fasad ihop och jag stressar upp mig själv över att jag inte räcker till för allt det jag borde göra, att jag gör alla ledsna och att jag bara är skräp under en sko.
Till de som kämpar med vården där ute, lycka till och hoppas att ni blir gladare, kanske läkarna kommer på att de ska stå patienten till tjänst någongång inom en snar framtid.
Kommentarer
Trackback