Plastpåsar

Jag sitter nyduschad och med en molande morrning i magen som snart gör att jag anfaller köket för att äta något efter träningen som jag duktigt nog gick på alldeles själv.

Två sopsäckar med ytterkläder har jag äntligen packat upp efter att de låg i bilen en vecka men det känns på något vis tämligen meningslöst för vem vet hur länge jag kommer stanna här? När kommer det en dold skavank som gör att jag flyr hals över huvud till något annat boende? Fan, jag vet inte ens om jag kommer få vara kvar efter provanställningen så det känns alltid väldigt onödigt att göra mig ett hem innan jag vet om det är lönt det. Jag håller min distans, letar mig inte runt alltför mycket i staden och åker hem ett antal helger för att umgås med mina vänner och familj.

För visst är jag sjuk av hemlängtan även om det nu har veknat till en dov klump i magen som bara kommer upp när jag ska åka hem på söndagarna. Att ständigt behöva minutiöst planera in helgerna för att hinna med allt innan det är dags att åka igen. Jag saknar att kunna sitta hemma hos Helena och drälla i hennes soffa utan att behöva titta på klockan för att hinna med nästa stopp på resan. Därför måste jag lugna ner mig och landa ett par helger för snart kommer jag faktiskt stressa ihjäl mig på min lediga tid och inte på grund av mitt arbete som visserligen är slitsamt men inte på samma sätt.

Något jag verkligen längtar efter är att ha en riktigt lång period hemma, att kunna drälla en söndag kväll utan att behöva tänka att jag måste slänga mig i bilen så jag inte kommer hem mitt i natten, att verkligen bara kunna finnas till och dega.

Men, men. Det blir väl bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback