Ren hud
Jag är ren, nyduschad och halvblind. Inlindad i handdukar, en om håret och en om min höst(jag har höst året om!)bleka lekamen, sitter jag vid datorn och lyssnar på Navid Modiri och Gudarnas nya skiva, som med allt så krävs det ett par lyssningar för att den skall falla i smaken men jag tycker nog om den även om den är väldigt annorlunda jämfört med tidigare alster.
Gårdagen bowlades det med folk på arbetet som sedan avslutades med flera timmars sittande på thailändsk restaurant med idel prat som varierade rejält i samtalsämnen. Trevlig att för en gångs skull göra något i den stad som jag uppenbarligen skall kalla hem ett tag innan jag får nog eller får avsked. Så som dagens verklighet ser ut så känns det som att jag hänger löst vilket som.
Jag har en butik som får mig att tvivla på mitt arbete vilket jag hatar. Samtidigt så är jag för envis för att ge upp utan sitter med svordomar i kinderna medan jag gör deras kunders arbeten så bra som jag kan göra. För den butiken får mig att känna mig som en nybörjare och jag hatar det. jag som började på guldsmedsskolan i Mjölby hösten 1998, jag som fick högst betyg i gesällprovet i vår klass det året jag tog det, jag som fick arbetet bland tio sökande, jag som är guldsmed.
När jag sitter med deras reparationer så tvivlar jag och jag hatar det, jag hatar faktumet att veta att de kommer slå ner på vad som helst även om det är saker som är mikroskopiska. Jag hatar att inte kunna vara riktigt nöjd med saker och ting för lagom när jag tror att faran är över så kommer nästa sak, nästa nedklankning som gör att jag sjunker ner i skoskaften.
För jag har knappt något som visar att jag faktiskt kan mitt arbete, jag har inte drösar med smycken som jag stolt kan bära för det jag har är sådant som är i vägen för mitt arbete. Jag känner mig mindervärdig även om jag egentligen är i klass med likvärdig. Istället tar jag åt mig när jag egentligen borde fnysa åt de som aldrig kommer vara nöjda, att de tar andras val än att låta ägarna bestämma och det är helt enkelt att komma till insikt om att det inte GÅR att göra alla nöjda, det går bara inte.
Jag samlar ändå smutsen på kropppen men när jag är nyduschad och naken så är det långt borta för stunden, då är det bara jag och musiken.
Gårdagen bowlades det med folk på arbetet som sedan avslutades med flera timmars sittande på thailändsk restaurant med idel prat som varierade rejält i samtalsämnen. Trevlig att för en gångs skull göra något i den stad som jag uppenbarligen skall kalla hem ett tag innan jag får nog eller får avsked. Så som dagens verklighet ser ut så känns det som att jag hänger löst vilket som.
Jag har en butik som får mig att tvivla på mitt arbete vilket jag hatar. Samtidigt så är jag för envis för att ge upp utan sitter med svordomar i kinderna medan jag gör deras kunders arbeten så bra som jag kan göra. För den butiken får mig att känna mig som en nybörjare och jag hatar det. jag som började på guldsmedsskolan i Mjölby hösten 1998, jag som fick högst betyg i gesällprovet i vår klass det året jag tog det, jag som fick arbetet bland tio sökande, jag som är guldsmed.
När jag sitter med deras reparationer så tvivlar jag och jag hatar det, jag hatar faktumet att veta att de kommer slå ner på vad som helst även om det är saker som är mikroskopiska. Jag hatar att inte kunna vara riktigt nöjd med saker och ting för lagom när jag tror att faran är över så kommer nästa sak, nästa nedklankning som gör att jag sjunker ner i skoskaften.
För jag har knappt något som visar att jag faktiskt kan mitt arbete, jag har inte drösar med smycken som jag stolt kan bära för det jag har är sådant som är i vägen för mitt arbete. Jag känner mig mindervärdig även om jag egentligen är i klass med likvärdig. Istället tar jag åt mig när jag egentligen borde fnysa åt de som aldrig kommer vara nöjda, att de tar andras val än att låta ägarna bestämma och det är helt enkelt att komma till insikt om att det inte GÅR att göra alla nöjda, det går bara inte.
Jag samlar ändå smutsen på kropppen men när jag är nyduschad och naken så är det långt borta för stunden, då är det bara jag och musiken.
Kommentarer
Trackback