Tomgång

Ja, det borde väl kanske vara lite mer upplyftande här men det ligger inte riktigt för mig för stunden. Det finns inte tid till något annat än det viktigaste och jag  förstår inte riktigt hur vanligt folk hinner med allt under sina veckor. Själv kan jag knappt bolla runt med arbete, vänner och fritid utan att bli överrumplad av tidsbrist.

Inte kan jag skylla på något heller även om det kanske finns anledningar men det låter bara som dåliga ursäkter känns det som. Det lättaste är att bara flyta med och hoppas på att den där magkänslan inte infinner sig alltför ofta bara. Jag försöker att inte inbilla mig att folk hatar mig bakom ryggen, jag försöker att vara så storsynt (eget ord gissar jag på) som går utan att överdriva men det är en.. intressant balansgång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback