Alv

Jag har nyligen börjat inse att jag inte kan gå runt och dölja mig nu när det börjar bli varmt även om jag fortfarande har svårt för det. Istället försöker jag tänka på att jag inte är något speciellt och att alla inte glor enbart på mina armar utan kanske tittar uppe i ansiktet på mig eller liknande.

Och vad händer?

Jag svansar in på Ica för att hämta ett paket och får den där irriterande frågan kastad i ansiktet av en gammal arbetskamrat:
"Vad har du gjort där?" säger hon och tittar ogillande på mina armar och jag börjar generat och undvikande mumla något obestämbart för att slippa gå in på djupare detaljer. Sedan kommer en fråga om det är bättre nu, helt acceptabelt, samt att jag inte ska göra om det vilket är självklart något jag försöker undvika.

Fast jag undrar bara... Vill de ha ett ärligt svar, eller? Det är tämligen uppenbart att jag inte har blivit anfallen av en mordisk lövräfsa och det måste nog mycket till om det är någon som inte känner till självskadegörelse vid det här laget. Jag har väl egentligen inget emot att någon frågar istället för att tissla och tassla men där var jag kund i en affär mitt under blanka dagen med folk runt omkring mig vilket gör att det känns så fel.

Jag är inte en exhibitionist i den benämningen faktiskt utan vill ha ett privatliv samt någon sorts säkerhetssfär på offentliga platser för det där är lika illa ton som om jag skulle stövla fram till en alkoholist och fråga hur det går med drickandet eller fråga någon i rullstol hur de förlorade förmågan att gå.

Nästa gång skall jag fanimig svara så ärligt som går bara för att och blir det en gång efter det så tänker jag ta till lövräfsan.