Jag och flugorna

För varje gång jag sätter mig på min plats och tittar på verktygen så är jag hemma. Det är här jag ska vara, bland verktygen, vid handborren, vid gasmunstycket.

Hemma.

För tio år sedan fick jag ett infall och sökte till guldsmedslinjen i Mjölby, varför vet jag inte. Hade aldrig tänkt över att det gick att utbilda sig till det utan helt från det blå sade jag till syokonsulenten att det verkade intressant.

Och här är jag nu. En provanställning på ett halvår på en verkstad. Det är som om det inte är sant, drömmer jag fortfarande? Varje dag hamnar jag i mitt nirvana och även om det finns motgångar då och då så är det så otroligt mycket värt det.

De som känner mig väl vet nog mycket väl hur mitt ansiktsuttryck ser ut vid det här laget så jag tänker inte ens försöka beskriva det.

Fan, jag är en guldsmed.

Jag är en ARBETANDE guldsmed!

Jag har ett förbaskat gesällbrev, jag är en guldsmed och jag arbetar som det!

Då är det helt klart värt att bo i ett råtthål tills vidare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback