Alv

I fredags åkte jag alla trettiofem mil hem för att säga hej till familj och pojkvän samt vara med på årets pepparkaksfest. Här nere finns det ingen snö förutom just hemma vid huset eftersom det ligger längre inåt landet men i Varberg? Pah. Det är inte snö där, utan SLASK!

I alla fall så gick det bra hela vägen upp till sällskap av P3 och Navid Modiri och gudarnas senaste skiva och jag var hemma i tid till  Simpsons. Vid tolv skulle jag åka in och hämta upp kära syster från en julfest och all snö visade sig vara ett ganska stort problem. En bit från Marieberg, just där motorvägen går över till nittio var jag lite väl slö på att bromsa ner utan gjorde det tvärt för att inte braka in i bilen framför och bilen tappar greppet.

Hela Lille Skrutt börjar att glida åt höger där ett dike börjar närma sig och utan att tänka på vad jag gör så börjar jag försöka häva sladden genom att maniskt ratta åt andra hållet vilket gör att ett staket börjar närma sig istället och jag får börja ratta åt andra hållet istället. Till slut så stannar hela åbäket i en tjusig piruett, åt fel håll i färdriktning och jag sitter chockad vid ratten så Andreas sätter på varningsblinkers samt går ut för att varna kommande bilar bakom om att det står en Opel Corsa åt helt fel håll.

Lite rattande i extremt låg hastighet är jag åt rätt håll och fortsätter i femtio på motorvägen mot sjukhuset för att hämta Helena. Pulsen gick inte ner på en kvart sisådär och det enda jag ville göra var att krypa ihop i en boll och kedjeröka.

Stort plus till mig däremot, jag har aldrig känt på halka (ja, jag har kört halkan men det var inte halkigt eftersom det var  så varmt den dagen) och höll ändå bilen på vägen.