Samtidigt är min hemlängtan något som gror hela tiden där i bakgrunden.
Jag har bra folk på arbetet samt en som jag har druckit vin med mitt i veckan vilket brukar kunna grunda för närmare bekantskap än arbetskamrat men min familj är inte här. Mina vänner är inte här.
Mina böcker är inte här och jag saknar dem.
Annars?
Pillerknaprandet har blivit en vana, eller kapslar ska jag väl säga. En kapsel varje morgon för att hålla trollen borta, här räcker det inte med kristet dop inte. De hjälper, tror jag, fast det är svårt att säga eftersom jag inte har något att jämföra med. Har ju ingen aning om hur jag skulle vara utan dem och när jag kan sluta med dem.
Jag var till tandläkaren för några veckor sedan och de sade goda nyheter, inga hål förutom ett liiitet begynnande som inte var någon fara om jag sköter tänderna. Har sytt en LURVIG väska samt ett knalligt orange förkläde och sedan har jag arbetat, åkt karuseller på Liseberg och åkt mycket bil.
0