Alv

Internet är till större delen en plåga och jag återgår till den klassiska tanken som kommer alltmer ju äldre man blir.

Det var bättre förr.

Vilket i sig inte är sanning men det är inte lögn heller.

Jag är förbaskat glad över att jag har den ålder jag har nu för det är hemskt mycket som har ändrat sig på tio år. Ta bara en sådan sak som att när jag var sexton så var det hysteriskt enkelt att sticka ut och synas (den tonåring som inte vill göra det är dum i huvudet) än vad det är nu. Då gick jag och vännerna runt på Myrornas och botaniserade, köpte skinnrockar och alla kläder som var svarta även om de kanske inte alltid var speciellt snygga. Bara de var svarta. Jag hade en mörkbrun skinnrock vilket var ganska pinsamt men det var ändå en skinnrock. Svart skinnrock med färgat foder var bättre och en DAMrock var det mest ultimata. En figursydd svart damskinnrock med färgat foder var (och är fortfarande) drömmen i kläder. Jag var en av tre pers på hela Alléskolan som jag såg med skinnrock, jag hade svarta kläder, svarta (för stora kängor, Myrornas har inte stor valmöjlighet) med klackar och jag var någon.

Nu?

Nu shoppar småkidsen på internet, på Odiumclothing, Saturn Return och alla andra ställen. Jag förstår inte var de får pengarna ifrån och det krävs HUTLÖSA summor för att det verkligen ska synas. Jag ser tillbaka på min tonårstid och känner mig nöjd med den även om den tonade av efter ett tag på grund just av det. Det var liksom ingen idé att anstränga sig för jag hade inte pengar nog, största inköpet jag har gjort var Dr Martenskängor och sedan ett par Get a grip. De senare är inte ens speciellt mycket använda för att det inte är bekvämt och för att jag känner mig för okvinnlig med dem knutna men att ha dem uppsnörda betyder grus i skorna.

De dagar jag plockar på mig vad som finns i garderoben och traskar ut bland folk så syns jag inte ens för att det finns för stort utbud, det är för lätt. Jag bör nog gå naken eller klä mig enbart i vitt för att vara någon om jag skulle känna för det. Hade jag kommit vandrandes i mina hysteriska pyjamasbyxor, röd omlottkjol med solar på, svart kort klänning, röd bikiniöverdel ovanpå klänningen, antenner samt en rosa kaninryggsäck hade troligen ingen höjt på ögonen men på min tid (ett uttryck jag använder med hatkärlek) så fick jag en hel skolklass att hänga ut genom ett fönster och sjunga Space invaders efter mig och jag njöt av varje sekund.

Nu går det ett dussin alternativa på en alternativ för tio år sedan. För tio år sedan kände man troligen igen alla de som var svartrockare eller metallare men nu så kan det lika gärna vara lilla blonda Lisa i ett par lackkängor som hennes pappa köpt.

Jag orkar inte klä mig riktigt alternativt längre för vad är meningen? Jag kommer inte upp i samma klass som alla småtrollen för att jag inte finner det smart att punga ut alla dessa pengar och istället så gör jag så som många borde göra; klä sig i det som man trivs i. Ändå har jag en inrotad skam i mig när jag tar på mig mina mörkblå jeans även om jag försöker intala mig i att de näästan är svarta (vem försöker jag lura) och försöket att väga upp dem med en rolig tröja får mig bara att vilja vråla "Wimps and posers leave the hall!".

Bara en sådan sak som att man var lite skum som satt vid internet.. Alla har Helgon, Lunarstorm och liknande numera. När jag började med det så var vi inte så många och det var en viss sorts folk som satt där och häckade vid datorerna.

Those were the days...


/end tantgnäll