Lite som reklamen för hyresgästföreningen
Samma som "Herregud vad världen är hemsk och att alla tror att man måste gå ner i vikt för att vara vacker!" när personen fortfarande inte har något problem med vikten. För undervikt är fortfarande aldrig lika jobbigt som övervikt. De små tomtarna kan klaga på att de måste handla på barnavdelningen när jag skulle kunna DÖDA för att få handla där ibland när det finns så mycket fina kläder. Det är aldrig lika illa som övervikt.
Sedan kan säkerligen jag anses att inneha samma dubbelmoral men i min hjärna ser jag ut som Oprah Winfrey i en av de dåliga perioderna och inte blir det bättre av att kläderna minskar i storlekarna vilket gör att jag måste köpa större och större storlekar. Eller att de tror att ju större storlekarna är, desto kortare är alla.
Jag tror inte på att en hona är stark i modevärlden för att hon går upp ett antal (visserligen imponerande antal kilon men ändå) storlekar när honan fortfarande kan gömma sig bakom en lyktstolpe. Lägg sedan till att det måste vara förbaskat praktiskt att ha problem med kroppen som gör att det är svårt att gå upp i vikt så är det ännu mer irriterande att ta emot. Jag skulle tro mer på det om det var någon kurvig hona som faktiskt HAR svårt att få på sig alla kläderna ute i kläderna men som är förbannat snygg ändå och som vågar stå för det men varenda gång man ser någon fotomodell med mer former än en tandpetare så förvrängs de snabbt.
Ta Sophie Dahl till exempel för de som minns henne. Hon var underklädesmodell för H&M eller liknande och var så tjusig att man ville äta henne med sked. Hur ser hon ut nu? Som ett hysteriskt missfoster men hon är ju smal och då är hon ju frisk och sund även om hon ser ut att ha fått diagnos i någon monstruös cancer.
Eller som att så fort någon har lite övervikt så rackas de ner på så fort omvärlden får chansen. Någon som vann American Idol, vad hon nu hette, nosade jag bara lite på via google för många månader sedan och självklart så var det inte vackra saker i kommentarerna.
Fast visserligen klagas det överallt, jag klagar på saker som egentligen inte har någon mening alls och folk startar hatinternetsidor över knarkande sångerskor och rackar ner på småflickor som har sångröst som är tusen gånger bättre än min men hon hade ju fula kläder på sig.
Alla dessa förändringar som behövs kommer aldrig att ske. Vad jag såg på något program så skulle en kändis behöva dö av självsvält för att det skulle hända något men jag vet att det enda jag skulle tänka då är att hon klantade sig och att jag inte kommer falla i den fällan. Något klipp på youtube var riktigt underhållande angående kändisar, thinspiration och den "kurviga kvinnan" där de kallade Salma Hayek och Catherine Zeta Jones för "riktiga kvinnor". Sedan slussade de vidare till männen och påstod att det är bara de "riktiga kvinnorna" som får de vackra männen och en bild på den där fotbollsnissen.. David Beckham rullade förbi i rutan. Tillsammans med sin "riktiga kvinna" (?). Den forna medlemmen i Spice Girls som ser ut som Hej kom och hjälp mig mestadels.
En kommentar i den där bloggen skrämde mig en aning också eftersom den gick ut på att vissa saker ser bättre ut på smala honor. Kommenteraren var däremot snabb med att rätta sig med att de tjockare kan klä sig snyggt också vilket bara fick mig att tänka på kamouflage och freudianska felsägningar.
Usch. Världen borde bli blind för jag tror fortfarande på att det är roligare att klämma på en kropp med former än systrarna Olsen.
...samt att klämma på systrarna Olsen nog är hälsovådligt för både psyket och kroppen. Man kan nog skära sig rejält på ett utstickande revben.
Det finns givetvis de som har problem med undervikt, men jag tror det är svårt att förstå för den som aldrig lidit av övervikt att inse att det är precis som ni säger; det kommer ALDRIG att vara lika jobbigt som övervikt, som ALLTID kommer att vara oaccepterat. Att vara underviktig är fortfarande idealet inom skönhetsindustrin som påverkas oss alla och personen i fråga kommer att behandlas efter det (m.a.o. som en vacker person). Att få höra ett "ät nu flicka, så du inte försvinner" är förstår hårt för den som lider av sin smalhet och önskar gå upp, men det kommer aldrig att kunna jämföras med de kommentarer man får om hur ofräsch man ser ut p.g.a. sina överflödiga kilon, hur man behandlas i klädbutiker (många kan man inte ens handla i, så jag känner faktiskt noll empati för de som beklagar sig över att Ellos inte säljer den där snygga kjolen i storlek 32, när de flesta modebutiker erbjuder det och plaggen i stället upphör att tillverkas efter 44) och äcklande blickar man som överviktig får då man för en gångs skull vågar sig på att äta bland andra.