Insikter om mig själv
Jag är nog en av de stökigaste pedanterna jag känner och jag känner mig långt ifrån den tonåring som jagade min bästa vän med dammsugare för att hon drog in grus i sina blöta byxor.
Det är en anledning till att jag aldrig kommer vilja ha djur igen. Jag orkar inte ha något som stökar till som inte är jag för det är bara ett onödigt irritationsmoment. Hår som letar sig in ÖVERALLT och ett golv som alltid kommer behöva dammsugas, vissa sorters textilier som inte kommer kunna finnas i hemmet för att de kommer dra åt sig allt som finns.
Djur är härliga saker.. ...i någon annans hem. Jag har inget emot att bli lite luddig av att vältra mig i någon annans soffa eller för att jag begraver ansiktet i pälsen på djuret i fråga men hemma hos mig? Nej. Djur i bur är en underbar uppfinning, de stökar ner på en mindre yta som går att kontrollera bättre än ett frigående djur men på samma gång så är det inte ofta som de har lika stor personlighet och visst kan jag sakna att inte ha en katt som hoppar upp i knät på mig men suget är inte så stort.
Jag tycker om djur, de jag känner det vill säga. Annars är jag tämligen rädd för hundar och ett besök i höstas hos en resulterade i hjärtklappning av att höra husets herre säga: "Gå rakt in och bry er inte om dem!" vilket jag inte tolkar på rätt sätt. Hundar är läskiga. Hundar är även äckliga. De nosar och äter på allt äckligt, de luktar illa när de blir blöta, de luktar illa ur munnen om de har ätit fel saker och de har inte samma renlighet som katter. Jag hatar när en hund kommer och svansar runt mig för att trycka bakdelen emot mig för det enda jag kan tänka är: "BAJS! BAJS! BAAAJS!"
Samma med katter. De är visserligen renliga men efter att fått reda på att gravida ska undvika att tömma kattlådor på grund av allt snusk i dem så blev det ännu värre. Däremot har jag lättare att en katt vänder rumpan mot ansiktet på mig för att de är oftast rena. Förutom tjocka katter. Och katter med lång päls.
Jag vill ha en nakenkatt, ultimata renligheten.
Ibland blir jag nojig av att gå på ett ställe där jag vet att en hund har suttit för att jag bara tänker bakterier och snusk men tack och lov är det inte så ofta.
Fast visst är det ironiskt att mitt hem inte är fläckfritt längre? Hah.
Bamse är däremot en exceptionell hund, även om ägaren vet hur jag låter ibland och gnäller om den. Bamse är bra. Och Murkla. Och Penny. Och katten som höll till vid backen mot Kungsberg. Och några andra.
Det är en anledning till att jag aldrig kommer vilja ha djur igen. Jag orkar inte ha något som stökar till som inte är jag för det är bara ett onödigt irritationsmoment. Hår som letar sig in ÖVERALLT och ett golv som alltid kommer behöva dammsugas, vissa sorters textilier som inte kommer kunna finnas i hemmet för att de kommer dra åt sig allt som finns.
Djur är härliga saker.. ...i någon annans hem. Jag har inget emot att bli lite luddig av att vältra mig i någon annans soffa eller för att jag begraver ansiktet i pälsen på djuret i fråga men hemma hos mig? Nej. Djur i bur är en underbar uppfinning, de stökar ner på en mindre yta som går att kontrollera bättre än ett frigående djur men på samma gång så är det inte ofta som de har lika stor personlighet och visst kan jag sakna att inte ha en katt som hoppar upp i knät på mig men suget är inte så stort.
Jag tycker om djur, de jag känner det vill säga. Annars är jag tämligen rädd för hundar och ett besök i höstas hos en resulterade i hjärtklappning av att höra husets herre säga: "Gå rakt in och bry er inte om dem!" vilket jag inte tolkar på rätt sätt. Hundar är läskiga. Hundar är även äckliga. De nosar och äter på allt äckligt, de luktar illa när de blir blöta, de luktar illa ur munnen om de har ätit fel saker och de har inte samma renlighet som katter. Jag hatar när en hund kommer och svansar runt mig för att trycka bakdelen emot mig för det enda jag kan tänka är: "BAJS! BAJS! BAAAJS!"
Samma med katter. De är visserligen renliga men efter att fått reda på att gravida ska undvika att tömma kattlådor på grund av allt snusk i dem så blev det ännu värre. Däremot har jag lättare att en katt vänder rumpan mot ansiktet på mig för att de är oftast rena. Förutom tjocka katter. Och katter med lång päls.
Jag vill ha en nakenkatt, ultimata renligheten.
Ibland blir jag nojig av att gå på ett ställe där jag vet att en hund har suttit för att jag bara tänker bakterier och snusk men tack och lov är det inte så ofta.
Fast visst är det ironiskt att mitt hem inte är fläckfritt längre? Hah.
Bamse är däremot en exceptionell hund, även om ägaren vet hur jag låter ibland och gnäller om den. Bamse är bra. Och Murkla. Och Penny. Och katten som höll till vid backen mot Kungsberg. Och några andra.
Kommentarer
Trackback