Alv

Jag borde egentligen sova men nu när hösten faller närmare så är det så lockande att vara uppe på nätterna. Fast det är alltid skönt att vara uppe på nätterna, det är bara jag och min lilla sfär och ibland kan jag faktiskt lyckas med att lösa ett problem istället för att älta dem. Hjärnan är så överfull, överladdad, överdoserad att det nästan börjar värka i fontanellerna. Så vad gör jag? Jag stänger av allt så fort mörkret kommer och andas bara, kanske inte det bästa sättet att lösa saker och ting på men jag får låtsas att det fungerar för stunden.

Allt är så förvirrande och jag vet knappt själv vad jag vill nu. Jag är så trött på allt, trött på att fasa inför framtiden, trött på att egentligen veta att det troligen ordnar sig, trött på staden, trött på länet, trött på det mesta. Jag skulle behöva resa bort men jag vet inte var, för det finns ingenstans som jag vill resa, jag vill bara... bort. Bort från allt som jag har ackumulerat och sparat, laddat och samlat.

Så därför är det nästan tal om överlevnad att inte tänka på kvällarna, för då skulle jag troligen implodera.