Alv

För någon vecka sedan blev jag uppringd av en upprörd röst som klagade på att han hade åkt fast för fortkörning och det enda jag lyckades kläcka ur mig var något liknande: "Tjaa, åker man för fort får man skylla sig själv." Inte riktigt vad han hade tänkt sig men varför ska jag trösta någon som medvetet trotsar lagar? Jag skulle inte beklaga sorgen om någon i min närhet åker fast för snatteri eller skattesmitning mer än att beklaga faktumet att det är trist med böter.

För det med fortkörning är något som riktigt, riktigt, RIKTIGT irriterar mig! Hastigheterna finns där av en anledning, för att det är tätort, slingriga vägar, olycksdrabbad väg.. Ändå väljer större delen av svenska befolkningen att köra för fort och en del tycker även det är riktigt underhållande att göra gester åt de som väljer att hålla hastigheten. Är det sedan någon som vill påpeka att jag bara kommer hastigheten nu för att körkortet är relativt nytt för att lägga till med den där förhatliga frasen om att jag kommer köra för fort jag med.

Visst, jag håller ibland några kilometer för fort bara för att det är väldigt lätt att göra det. Böterna för några kilometers övertramp svider i plånboken men det finns inget som gör att medkänsloradarn stängs av så som när de som medvetet kör för fort väntar sig medömkan för att de har åkt fast för fortkörning. Vad är nästa steg, att jag ska beklaga sorgen för mördare för att de inte lyckades sopa igen spåren? Okej, lite väl stort steg men jag försöker bara göra mig förstådd.

Jag skulle kunna arbeta heltid som lapplisa på Mariebergs köpcentrum, den parkeringen är perfekt lystmäte för min inneboende sadism och jag skulle förmodligen tycka det är roligare att se folks arga miner när de ser böterna än att ha andra nöjen för mig.

Bara en liten upplysning, tvärstreckade linjer på en parkeringsplats betyder inte reserverad plats för latmaskar som inte orkar köra sin lata röv ett par meter längre ifrån entrén, det betyder PARKERING FÖRBJUDEN.


Gott folk, kverulanten har vaknat igen!