Faran med pokémon

Ju mer ställen man är på desto värre blir pokémonsyndromet.

"Måste samla alla! Måste samla alla!"

Har jag "bara" 42 på listan på ansiktsbok? Då är jag inte älskad och dyrkad av alla, det går ju inte! "Bara" en sida med polare på Helgon, "bara" tio som bevakar  min bilddagbok, "bara" sju unika träffar på bloggen. Det är irriterande löjligt att jag i svaga ögonblick ens bryr mig, det kunde lika gärna ha stått noll överallt. Det kommer kommentarer både här och på andra ställen med jämna mellanrum men ändå flåsar Pikachu mig i nacken då och då.

Min tågbiljett kom äntligen idag med posten och jag fick självklart den förhatliga: "Vad var det jag sade?" strax efter att jag jublande hade förkunnat att den hade kommit. Den frasen borde allvarligt förbjudas och de som är klantiga nog att yttra den bör pryglas samt steglas.

Tack för de som faktiskt besöker mina små fågelholkar i etern och ökar räknare och kommentarshögen även om jag fortfarande undrar vilka vissa är men det är alltid spännande med mysteriska varelser så.

Frukost kanske?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback