Alv

Odiumclothing har för mycket fina kläder för mitt stackars svaga hjärta. Priserna är kanske inte skyhöga jämfört med andra affärer som har så mycket sämre kvalitet (Chock! Chock! Chock! Mina sömmerskegener gråter blod när jag tittar på bilderna av vissa plagg..) men de är tillräckligt för att ge skrämselhicka.

Så kommer man till galleriet och jag fascineras av att uppenbarligen har alla andra små människor i hela världen råd med att köpa hela garderobsuppsättningar därifrån. De må vara en prioriteringsfråga, men många av de små knattarna ser ut att bo hemma och när jag gjorde det så fick jag inte några pengar vilket gjorde att det blev Myrornas. Det var visserligen lättare förut att klä sig alternativt som jag har påpekat så många gånger förut utan alla dessa subkulturers inblandning.

Men, men.. Det där kundgalleriet gör sig påmint. Det finns folk på bilderna som jag fortfarande med en fnysning kan tycka att de borde dra på sig sina Adidaskläder och dra så långt dit pepparn växer för att de inte ser alternativa ut i ansiktet. För kläderna gör inte allt.

Sedan kommer jag lite till insikt och får allt i vrångstrupen.

Tänk om jag ser ut så där nu. Som en ulv i fårakläder. En människa i storlek femtiosex nedklämd i en trettiosex? En vit bland allt svart?

Fan.