Välkommen till verkligheten, här är din spypåse

På måndag ska jag bedyra för en läkare att jag inte är på låtsas, visserligen handlar allt inom vården om att man måste överdriva för att få något gjort. Sorgligt.

Jag bröt handen för två år sedan blir det väl nu tror jag och läkaren jag kom till på vårdcentralen gav mig intrycket av att han inte trodde på mig. Han gav mig en remiss till akutröngten med ett par ord om att det var lika bra för att göra mig lugn. Då satt jag ändå och hade djävulusiskt ont i handen, jag kunde inte knyta den eller räta ut den utan att kvida av smärta men det satt väl bara i mitt huvud. Känns härligt att veta att jag har så bra inbillningsförmåga att jag kan bryta ett ben i handen. Kan inte vara svårt att vara läkare, bara sitta och vråla "Håll käften! Nästa!" och sedan kamma in en hel hög med dollars.

"Life sucks, get a fucking helmet, alright?"

"Happiness comes in small doses, folks. It's a cigarette or a chocolate chip cookie or a five second orgasm and that's it, okay? You cum, you eat the cookie, you smoke the butt, you go to sleep, you get up in the morning and go to the fucking work and that's it! Okay? That is it, end of fucking list!"

Visserligen är jag bra på att gnälla, det har jag alltid varit och det är inget jag kan skylla mitt nuvarande stadium på. För även om saker och ting är som de är så är jag inte så förbaskat annorlunda som en del kanske vill tro. Jag ska inte bita huvudet av någon, jag lovar.

Förresten har jag nog kommit på en bra morot för att låta bli tant nikotin, jag ska vara rökfri helt och hållet tills Harry Potter har premiär på bio, det är ett mål åtminstone.

Äh, orka. Det är ändå bara ord som inte tas in till något bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback