Ack, du ljuva enfald

Jag var inne på Arbetsförnedringen idag. Det var upplyftande.

Nu vet jag inte var jag ska ta vägen, jag vågar inte arbeta natten men jag börjar mer och mer fasa för att det kanske bara är så att jag simulerar allting. Jag kanske bara inte VILL arbeta, jag vill inte göra nytta utan bara slå dank hemma. Allt är väl bara i huvudet på mig och jag är uppenbarligen en simulant.

Orden vill inte ens flyta med idag, sommaren ser mörk och regnig ut och de planer jag hade för dagen orkar inte hållas uppe av viljelösa händer.

Så nu börjar ångest över räkningar, det är ju ganska onödigt att ha bredband. Jag ska gå ut hyresgästföreningen också men jag har inte råd med att ringa dem från telefonen och jag vågar inte fylla på telefonen heller. Jag inbillar mig att hela förbannade världen tror att jag simulerar och det är ju en härlig tanke.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback