Överskrift

Så sitter jag där igen med ett paket cigaretter, kedjeröker och stirrar rakt ut i ingenting och har bara mig själv att skylla.

Det var väl rätt gjort, eller jag vet inte längre, men lika bra, eller något. Tvivel är en nära vän numera så det är svårt att ta ansvar för besluten jag gör.

Men det ska inte vara så komplicerat i början, sådana saker ska tas upp senare, inte i början. Jag kunde lika gärna ha sprungit skrikande av skräck på en gång, men icke. Envis som synden ibland.

Likgiltigheten trasslar in sig i hjärnan och tänker jag inte så är det väl ganska drägligt även om det mest är bara för att jag undviker det som gör ont. Det kommer bli värre längre framåt när fantasin startar igång sina egna scenarior, då kommer tårarna komma igen och de känner jag alltför väl.

Lokes röst klingar ut i högtalarna och han vet precis hur jag känner, vem behöver sätta ord på pränt egentligen när han redan har lagt dem där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback