Bara jag

Vi är inte alls lika. Inte någonstans. Den enda jag är lik är mig själv, sedan är det andra som har dra166756-14g av mig. Hur i hela friden ska man annars kunna klara av vardagen genom att tro att man bara är en kopia av alla andra? Jag är unik, det finns bara en Alv, bara en av mig. De som umgås med mig skall skatta sig lyckliga för jag är en gudagåva till alla andra. Jag kan förgylla en dag med min blotta närvaro och sedan känns allt annat bättre på en gång.

Jag är en drog, skall intagas under regelbundna former och är bäst i närkontakt.

Visst skulle det vara bra om man trodde på allt det där? Fast jag är envist fast vid att  jag fanimig inte är lik någon annan, mina åsikter är mina, mitt sätt är mitt och det är på sin höjd nedärvt från min kära familj. Allt annat är bara buffel, båg och humbug.

Fan, vad jag vill röka. Det är inte så mycket suget av nikotin som vanan. Jag ska städa bort nojan istället. Eller bara lyssna hjärndött på musiken tills det domnar bort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback