Alv

Det här är den bistra sanningen. Jag är smällfet, äcklig och motbjudande. Det plagg jag har på mig på bilden är samma shorts som Andreas köpte till mig i somras då de bara satt åt men på ett bra sätt. Nu får jag inte igen dem utan våld och när jag ska ta av mig dem så flyger dragkedjan upp i ren lycka av att släppa ut valkarna.

Så nu kan alla de som gottar sig åt mig skratta åt min olycka, jag bjuder på den här om det är någon som vill känna sig bättre än mig och som vill ha någon att jämföra sig med för så här ser jag ut nu. Jag vet inte hur det här hände när jag faktiskt trodde att jag hade stannat upp och stabiliserat mig. Istället visar vågen på något som känns som tresiffrigt och mina kläder passar inte och jag vet inte vad jag ska göra.

Jag vet redan svaret, ät rätt, motionera rätt men jag som trodde att ajg åt relativt rätt och vad fick jag för det? Istället måste jag börja köpa mat som kommer stå och ruttna i min kyl eftersom jag glömmer bort att äta den och jag hatar det.

Kan ni nu förstå varför jag har svårt att tro de som säger något positivt om mig? Klart som fan jag kan se bra ut i ansiktet men resten av kroppen? Fy för djävla fan. Är det svårt att förstå min självsyn eftersom det är det där jag ser varje gång jag ser mig i spegeln och provar mina kläder?