Ett bra avslut åtminstone
Så sitter jag hemma efter första "veckan" på jobbet och jag måste säga att den kunde ha börjat bättre även om den faktiskt avslutade härligt bra.
Det började med en hemfärd i tisdags på eftermiddagen där jag fann mig åka i uselt snöoväder där jag var nära att glida runt hur som helst på vägen samt smälla in i en stillastående bil för att sedan börja årets första arbetsdag med att köra i diket. Det är då det är bra med vänner som kommer som ett skott när jag ringer och säger "God morgon" med den käckaste rösten någonsin. ...och att de faktiskt märkte att jag var medtagen när jag själv kände mig relativt normal resten av dagen visar att de faktiskt känner mig mer än vad jag trodde. Trevligt måste jag säga.
Dagen efter var det även dags för ett stormöte angående lite frågor för dagen innan hade det utspelat sig lite saker innan jag hade kommit så man möttes av en chef som var surare än tre månaders filbunke och det gick ju som det gick.
Jag är hysteriskt konflikträdd vilket många säkert har märkt och det var ren envishet som gjorde att jag satt kvar på min plats även fast jag var nära att springa och kräkas av den oroskänsla jag hade i magen. Jag avskyr gräl, vilket jag faktiskt kan hålla med om att det har med saker i barndomen att göra, och på något sätt så sitter jag och känner mig skuldmedveten även om jag inte har gjort något fel.
På fredagen verkade däremot saker och ting ha sjunkit in bakom pannbenet och jag tror till och med att min röst för en gångs skull hade hörsammats jämfört med tidigare försök så nu är det bara att vänta och se hur det utvecklar sig.
Efter dagens slut susade jag in till systämät och köpte en bag-in-box för att sedan ta mig hem en snabbis och slutligen hämta upp Susanne med slutstation Patricia där det vankades mumsemat och film. Louise borde göra mat oftare till oss andra, namnam. En skön kväll där jag drack två glas vin och åt massor med gott och vad vaknar jag med?
Baksmälla. Huvudvärk i ena tinningen och jag kräktes två eller tre gånger så jag får nog döpas om till Kräkis snart.
Nåväl. Nu vankas ugnspizza, film och choklad till efterrätt.
Det började med en hemfärd i tisdags på eftermiddagen där jag fann mig åka i uselt snöoväder där jag var nära att glida runt hur som helst på vägen samt smälla in i en stillastående bil för att sedan börja årets första arbetsdag med att köra i diket. Det är då det är bra med vänner som kommer som ett skott när jag ringer och säger "God morgon" med den käckaste rösten någonsin. ...och att de faktiskt märkte att jag var medtagen när jag själv kände mig relativt normal resten av dagen visar att de faktiskt känner mig mer än vad jag trodde. Trevligt måste jag säga.
Dagen efter var det även dags för ett stormöte angående lite frågor för dagen innan hade det utspelat sig lite saker innan jag hade kommit så man möttes av en chef som var surare än tre månaders filbunke och det gick ju som det gick.
Jag är hysteriskt konflikträdd vilket många säkert har märkt och det var ren envishet som gjorde att jag satt kvar på min plats även fast jag var nära att springa och kräkas av den oroskänsla jag hade i magen. Jag avskyr gräl, vilket jag faktiskt kan hålla med om att det har med saker i barndomen att göra, och på något sätt så sitter jag och känner mig skuldmedveten även om jag inte har gjort något fel.
På fredagen verkade däremot saker och ting ha sjunkit in bakom pannbenet och jag tror till och med att min röst för en gångs skull hade hörsammats jämfört med tidigare försök så nu är det bara att vänta och se hur det utvecklar sig.
Efter dagens slut susade jag in till systämät och köpte en bag-in-box för att sedan ta mig hem en snabbis och slutligen hämta upp Susanne med slutstation Patricia där det vankades mumsemat och film. Louise borde göra mat oftare till oss andra, namnam. En skön kväll där jag drack två glas vin och åt massor med gott och vad vaknar jag med?
Baksmälla. Huvudvärk i ena tinningen och jag kräktes två eller tre gånger så jag får nog döpas om till Kräkis snart.
Nåväl. Nu vankas ugnspizza, film och choklad till efterrätt.
Kommentarer
Postat av: Pattsy
Japp vi anställer Olise som kock å nästa gårn får du helt enkelt dricka mer så de inte blir en oväntad bakfylla utan en planerad.
Klart man ställer upp när Ralv har kört i diket =)
Ang jobbet så är ja tacksam att de inte bara va ja som pratade å är stolt över dig som satt kvar fast de måste varit ett helvete.
Ses imorn gumman.
Pussåkram
Trackback