DUMMA!
Jag åkte tidigare från jobbet i dag. Klockan halv tre skulle jag ha en läkartid på distriktssköterskemottagningen i Rolfstorp eftersom jag bor i bushen och är för långt ifrån en riktig vårdcentral.
Dagen på arbetet går i flygande fläng och jag arbetar mig igenom löjligt lite påsar eftersom en ring var tämligen omständig men får iväg allt som skulle iväg idag även om jag helst hade velat ta itu med mer bara för att. Hinner även med att ändra två ringar som har krånglat och åker sedan iväg för att vara ute i god tid.
Anmäler mig i receptionen och de finner ingen tid, de undersöker och märker att jag har en tid KOMMANDE torsdag och jag börjar muttra om felbokningar. Börjar även gråta som jag alltid gör när jag blir arg/upprörd och jag orkar inte ens att dölja det, gråta bland folk börjar bli någon sorts vana när det gäller vården. Hon tycker att det är jättekonstigt och ber mig knata nedåt i korridoren för att prata med den som har hand om bokningar men ingen är där. Jag sätter mig för att vänta och börjar snora mer för att till sist bara ge upp i rent vredesmod.
Stolpar in på affären som är precis bredvid (jag sade ju att jag bodde i ingenstans, distriktssköterska och lanthandel) för att köpa cigg och choklad för att jag är så förbannad. Chokladen hade jag redan planerat men det andra slank med i rena ilskan. Sjuttio kronor senare och två telefonsamtal för att svära av mig så tar jag mig ut ur bilen, hasar iväg till brevlådan och finner där ett brev som informerar mig om att tiden är ändrad. Troligen kom det i går och jag orkade inte att titta i den eftersom jag inte får så värst mycket post så det skall vara lönt att famla sig fram till den i mörker och blöta hål i vägen.
Svor jag högljutt när jag läser brevet? Ja. Kommer jag ringa för att ändra den? Ja. Är jag trött på det här? Ja. Har jag något annat val? Nej. Fandjävlarihelvete vad jag hatar att jag inte bara kan sluta med dem!
Dagen på arbetet går i flygande fläng och jag arbetar mig igenom löjligt lite påsar eftersom en ring var tämligen omständig men får iväg allt som skulle iväg idag även om jag helst hade velat ta itu med mer bara för att. Hinner även med att ändra två ringar som har krånglat och åker sedan iväg för att vara ute i god tid.
Anmäler mig i receptionen och de finner ingen tid, de undersöker och märker att jag har en tid KOMMANDE torsdag och jag börjar muttra om felbokningar. Börjar även gråta som jag alltid gör när jag blir arg/upprörd och jag orkar inte ens att dölja det, gråta bland folk börjar bli någon sorts vana när det gäller vården. Hon tycker att det är jättekonstigt och ber mig knata nedåt i korridoren för att prata med den som har hand om bokningar men ingen är där. Jag sätter mig för att vänta och börjar snora mer för att till sist bara ge upp i rent vredesmod.
Stolpar in på affären som är precis bredvid (jag sade ju att jag bodde i ingenstans, distriktssköterska och lanthandel) för att köpa cigg och choklad för att jag är så förbannad. Chokladen hade jag redan planerat men det andra slank med i rena ilskan. Sjuttio kronor senare och två telefonsamtal för att svära av mig så tar jag mig ut ur bilen, hasar iväg till brevlådan och finner där ett brev som informerar mig om att tiden är ändrad. Troligen kom det i går och jag orkade inte att titta i den eftersom jag inte får så värst mycket post så det skall vara lönt att famla sig fram till den i mörker och blöta hål i vägen.
Svor jag högljutt när jag läser brevet? Ja. Kommer jag ringa för att ändra den? Ja. Är jag trött på det här? Ja. Har jag något annat val? Nej. Fandjävlarihelvete vad jag hatar att jag inte bara kan sluta med dem!
Kommentarer
Trackback