Alv

Jag har nyligen suttit och tittat runt på bilder från senaste avgångskullen från Mjölby och jag blir bara. Matt.

Varför i hela friden ska det finnas TVÅ förbannade Kvalificerade yrkesutbildningar för ett sådant pytteyrke som guldsmed för?! Ta in något som faktiskt kan vara vettigt att utbilda fler i, som bilmekaniker, läkare som kan svenska, vettiga psykologer, trevlighet för kassörer, vad fan som helst men inte guldsmeder?

Vad resulterar det i? Jo, att det är en hel drös med "utbildade" guldsmeder som tror sig kunna allt efter något år i en skola som hade sina glansdagar för ett antal decennier sedan. En skola där en av lärarna har slutat för att han inte kunde hålla tassarna borta från de honkönade eleverna med för yppiga former, där en annan lärare tidigare söp så att det stod härliga till och nu? Tre klassrum har blivit två som delas på två klasser där två lärare går runt och har tappat sugen inför att lära ut vilket resulterar i att de går ut trean på gymnasielinjen utan att veta vad ciselering är.

Vad är det för en utbildning? Och det sämsta utav allt är att ongadjävlarna inte lär sig vad uppfostran är när de kommer ner till det som en gång i tiden var fyran där det skall vara tyst och ordning, icke då. Istället driver de läraren till vanvett med uppkäftighet och ignorans.

Vad i hela friden är det för nytta att ha skolan kvar längre? Lärlingssystemet borde till viss del finnas kvar men det finns väl knappt kvar några mästare som kan ta lärlingar så det är skit samma det med. Jag blir bara så trött på denna dussinutbildning till ett yrke där marknaden är idiotiskt mättad. De har gått en "silversmides"-kurs och sedan vill de göra egna smycken vilket resulterar i en drös med folk som gör smycken som ser ut som det som redan finns i affärerna och sedan vänjer de sig vid det.

Var är yrkesstoltheten? Var är gesällbreven? VAR ÄR GULDSMEDERNA? Vad i helvete är en kvalificerad yrkesutbildning i guldsmed på ett och ett halvt år jämfört med förr i tiden då de fick slita hund i flera år?!

Visst, alla säger att skolan var bättre förr men det var den fanimig. Jag är själaglad över att jag gick den när jag gjorde för jag gick i den sista klassen som fick ha Janne i tvåan vilket gjorde att vi var förberedda på vad som skulle komma i fyran. När jag började fick vi göra så mycket mer än vad de gör numera och då var ändå det vi hade på schemat mycket mindre än vad de hade när Strålsnäs fortfarande var igång.

Många gånger har jag önskat mig bak i tiden till den skolan för tänk. En internatskola för guldsmeder. Med stenhårda prov som innebar att du fick sluta om du inte hann färdigt med dem eller blev godkänd. Den ring jag gjorde på KY var samma som var tvåårsprovet då och då gjorde de den i silver.

Vad gör de nu? Två smycken på KY eller vad det nu är. Max tre. När jag gick i fyran hade vi tre smycken och sedan var det dags för gesällprovet som numera bara är en valfri sak i mån av tid.

Jag försöker inte på något vis sätta mig över några andra som nyligen har gått ut sådana för det finns de som lyckas hitta en bättre praktikplats än den jag hade (även om jag hade rackarns roligt...) för att de har kontakter. Större delen av de som går ut där har bättre idéer till smycken än vad jag skulle kunna hitta på under min levnadstid för själv formades jag till ett ritningsföljande monster av skoltiden. Något som jag absolut inte ångrar men det är svårt att tänka i designtermer när man altid hade en ritning.

Guldsmedernas tid tog slut då pengar och de olika klasserna försvann, då masstillverkning i utlandet skapade chans för kedjor som Guldfynd, Smycka och liknande. Numera kan man gå en kurs och sedan kalla sig guldsmed bara för att man är känd och skapa så fula smycken att det är pinsamt och sedan ta ut överpriser för dem som folk sedan kommer köpa för att det är en kändis som har "gjort" dem. Troligen har de gjort grunden och sedan skickat resten till gjutning.

Låter jag bitter? Ja. Jag är trött på att skolorna blir sämre och sämre för att de ska möta upp till trenden om att folk har funnit ett nytt nöje i ämnet "silversmide". Titta bara i Slöjddetaljers katalog, där finns det ett antal uppslag med verktyg som förr bara fanns tillgängliga i en handfull kataloger som gemene man knappt visste fanns.

Jag skulle vilja bli lärare men jag är inte tillräckligt kunnig för det och jag önskar att det inte vore ur tiden för internatskolor och sedan det lilla dilemmat med att jag avskyr tonåringar. Jag vill lära vidare den lilla gnutta jag har lärt mig till de som verkligen vill kämpa vidare med att föra stoltheten vidare, ett yrke som har anor så långt tillbaka som människan har funnits. Det finns målningar från forna Egypten på guldsmedsverkstäder, bara det ger mig lyckorusningar, all kunskap som har gått oss förlorade men ny har kommit till med hjälp av tekniken.

Istället så sitter det tjuriga guldsmeder och fnyser åt de som vill ha praktikplatser, tjuriga relativt nya guldsmeder som fnyser över dussintrollare som går kurser (ja, det är jag som jag syftar på nu, jag har faktiskt självironi tack så mycket) istället för att hjälpa dem vidare. Bara historian om Hugo Lindgrens Handbok för guldsmeder säger ju en del.

Jag skulle så innerligt vilja ta mästarbrevet som ett bevis för mig själv på vad jag verkligen är men var skulle jag kunna hitta en mäster? Jag vill vara guldsmedsmästare för att kunna ha en riktig anledning att vara med i en mästarförening och jag vill kunna titta på mina inramade pappersbitar som inte har något annat värde mer än för mig. Jag vill kunna dö nöjd med att jag är guldsmedsmästare, inte bara gesäll.

Istället så muttrar jag inombords i brist på annat men förr eller senare så... Om jag så ska behöva ringa Janne och fråga honom om jag kan avlägga mästarprovet hos honom i skolan (om den då fortfarande finns kvar) för är det någon jag skulle vilja göra det för så är det han.


Over and out