Doser av ålderdom
Ibland kommer de där anfallen när man kommer fram till att man inte är sexton längre och jag hatar dem.
Som att jag klär mig praktiskt på jobbet alternativt i arbetskläder för att jag inte vill förstöra mina kläder och det är omständigt att gå i kort kjol och åtsittande skor en hel dag på arbetet. Bara de faktumet att jag inte känner mig hemma i sådana kläder jag hade tidigare för att de känns. Fel.
Usch.
Jag vill inte bli tråkig. Visserligen tror jag inte att jag kommer bli tråkig någonsin men det som jag saknar mest är friheten och att det var mindre måsten. Visst, jag skolkade bort hela första året på gymnasiet så att jag fick gå om det men alla de nätterna vi drack te och pratade. Alla långa promenaderna. Skrattattackerna, spontantrillande i diken.
Var är de nu? Försvunna i ett arbetsschema där man inte kan vara borta utan att få äta upp det trefalt efteråt. Trettiofem djävla mil ifrån och schemaläggande av helger för att hinna med att träffa alla som är i närheten.
Jag tror det var det jag behövde den här helgen när det inte blev lajvande av, vila. Att stressa har jag inga större problem med men jag har inte haft en enda helg för mig själv sedan jag började arbeta och det var skönt att ligga i sängen till fyra på lördagmorgonen och sedan hasa runt i morgonrock till klockan sex för att slutligen hoppa in i duschen. Det var så förbaskat skönt även om det kändes som ett styng av dåligt samvete över allt jag missar.
Usch. Ibland är det väldigt tråkigt att vara vuxen för visst finns det massor av tid fortfarande även när jobbet är färdigt för dagen men den där slötiden finns inte längre. Det finns tid för mig att träna tre gånger i veckan i teorin bara jag finner ett bra gym men ändå. Då kommer jag vara borta mer än tolv timmar om dagen hemifrån och all den där avslappningstiden försvinner.
Då vill jag bara vara sexton igen, skolka för att sitta vid en dator, rota bland svarta kläder på Myrornas, dricka te, vandra runt i Östanjö till småtimmarna, dricka mer te.
Då vill jag verkligen inte vara vuxen.
Som att jag klär mig praktiskt på jobbet alternativt i arbetskläder för att jag inte vill förstöra mina kläder och det är omständigt att gå i kort kjol och åtsittande skor en hel dag på arbetet. Bara de faktumet att jag inte känner mig hemma i sådana kläder jag hade tidigare för att de känns. Fel.
Usch.
Jag vill inte bli tråkig. Visserligen tror jag inte att jag kommer bli tråkig någonsin men det som jag saknar mest är friheten och att det var mindre måsten. Visst, jag skolkade bort hela första året på gymnasiet så att jag fick gå om det men alla de nätterna vi drack te och pratade. Alla långa promenaderna. Skrattattackerna, spontantrillande i diken.
Var är de nu? Försvunna i ett arbetsschema där man inte kan vara borta utan att få äta upp det trefalt efteråt. Trettiofem djävla mil ifrån och schemaläggande av helger för att hinna med att träffa alla som är i närheten.
Jag tror det var det jag behövde den här helgen när det inte blev lajvande av, vila. Att stressa har jag inga större problem med men jag har inte haft en enda helg för mig själv sedan jag började arbeta och det var skönt att ligga i sängen till fyra på lördagmorgonen och sedan hasa runt i morgonrock till klockan sex för att slutligen hoppa in i duschen. Det var så förbaskat skönt även om det kändes som ett styng av dåligt samvete över allt jag missar.
Usch. Ibland är det väldigt tråkigt att vara vuxen för visst finns det massor av tid fortfarande även när jobbet är färdigt för dagen men den där slötiden finns inte längre. Det finns tid för mig att träna tre gånger i veckan i teorin bara jag finner ett bra gym men ändå. Då kommer jag vara borta mer än tolv timmar om dagen hemifrån och all den där avslappningstiden försvinner.
Då vill jag bara vara sexton igen, skolka för att sitta vid en dator, rota bland svarta kläder på Myrornas, dricka te, vandra runt i Östanjö till småtimmarna, dricka mer te.
Då vill jag verkligen inte vara vuxen.
Kommentarer
Postat av: Yvonne
I går och i dag har jag varit uppsminkad. Mycket svart kajal och ögonskugga och svarta kläder. Känner mig helt plötsligt snygg igen. Känner mig hemma. Mår bra. Det är lustigt egentligen hur mycket utstyrsel kan göra för ens välmående.
Trackback