Över halva dagen borta för fem minuter
Jag hade sovmorgon idag. Kvart över tio skulle jag infinna mig på distriktssköterskemottagningen i Rolfstorp och jag ansåg det inte vara någon idé att åka fram och tillbaka för att arbeta de timmarna innan. Sov länge och väl även om jag vaknade kvart över sex rent instinktivt, något som inte händer när jag SKA upp vid den tiden, för att sedan somna om. Det är så härligt att somna om.
I alla fall, jag åkte iväg till Rolfstorp och parkerade mig i väntrummet och kom in till doktorn efter tio minuters tjuvlyssnande på den lokala dialekten och kom lika snabbt ut igen. Varför? Jo, för att de inte hade kunnat hämta mina journaler. Vi lever i framtiden men landstingen kan inte samarbeta nog för att kunna hämta ut journaler från andra platser i riket. Vi kan åka ut i rymden, göra robotdelar till människor, klona saker och ting men inte hämta journaler utan att patienten måste säga var denne har gått tidigare.
Är det inte underbart? Efter det brev jag hade fått om att det hade blivit felinformerat angående tidigare vård så ringde jag och trodde att allt var ordnat. Hade det inte varit bättre att ringa upp mig och säga: "Ursäkta, men vi har inte fått tag på dina journaler än och undrar om det går bra att skjuta på läkarbesöket?" istället för att jag ska slarva bort över halva arbetsdagen för ingenting? Hade jag inte haft frikort hade jag säkerligen tjurat mer än vad jag gjorde nu för då hade det varit oacceptabelt.
Inget svar kunde jag få på mina frågor angående medicineringen utan istället fick jag försöka svara på varför jag hade den medicinen som jag har. Hur i hela friden ska jag kunna veta det? Jag har ju inte tillgång till min journal heller utan det enda jag kan gå på är den korta förklaringen på burken: "1 kapsel dagligen, mot depression". Pah! Jag ska nu höra av mig i januari och han lovade att ta itu med att få tag på mina journaler på en gång (yeah, right..) och nu känns det som om det kvittar. Jag vill inte gå till en allmänläkare som inte kan något mer än vad grundboken förklarade angående åkommor i psyket när jag försökte förklara att jag hade kontaktat den avdelningen utan något bra resultat. Jag måste istället gå igenom en vårdcentral som sedan ska remissa mig vidare och någonstans där i mellan så tröttnade jag på att tänka vidare. Tanken är inte långt ifrån att helt enkelt sluta och se vad som händer, så farligt kan det väl inte vara.
Annars? Har nyss gått över hemmet med Tuss för att snart ta mig till disken. Gjorde en ring under kvällen som kunde ha blivit bra om jag inte hade varit en klåpare. Tanken var god, resultatet uselt. Jag hade kunnat godta det jag har nu om inte sargen vid stenen hade spruckit men nu orkar jag fanimig inte göra något åt den på ett tag. Det är inte bara jag som är petig utan även en lekman hade tyckt att den här ringen ser ut som något som trillat ner från inkompetensbusken i puckoland.
I alla fall, jag åkte iväg till Rolfstorp och parkerade mig i väntrummet och kom in till doktorn efter tio minuters tjuvlyssnande på den lokala dialekten och kom lika snabbt ut igen. Varför? Jo, för att de inte hade kunnat hämta mina journaler. Vi lever i framtiden men landstingen kan inte samarbeta nog för att kunna hämta ut journaler från andra platser i riket. Vi kan åka ut i rymden, göra robotdelar till människor, klona saker och ting men inte hämta journaler utan att patienten måste säga var denne har gått tidigare.
Är det inte underbart? Efter det brev jag hade fått om att det hade blivit felinformerat angående tidigare vård så ringde jag och trodde att allt var ordnat. Hade det inte varit bättre att ringa upp mig och säga: "Ursäkta, men vi har inte fått tag på dina journaler än och undrar om det går bra att skjuta på läkarbesöket?" istället för att jag ska slarva bort över halva arbetsdagen för ingenting? Hade jag inte haft frikort hade jag säkerligen tjurat mer än vad jag gjorde nu för då hade det varit oacceptabelt.
Inget svar kunde jag få på mina frågor angående medicineringen utan istället fick jag försöka svara på varför jag hade den medicinen som jag har. Hur i hela friden ska jag kunna veta det? Jag har ju inte tillgång till min journal heller utan det enda jag kan gå på är den korta förklaringen på burken: "1 kapsel dagligen, mot depression". Pah! Jag ska nu höra av mig i januari och han lovade att ta itu med att få tag på mina journaler på en gång (yeah, right..) och nu känns det som om det kvittar. Jag vill inte gå till en allmänläkare som inte kan något mer än vad grundboken förklarade angående åkommor i psyket när jag försökte förklara att jag hade kontaktat den avdelningen utan något bra resultat. Jag måste istället gå igenom en vårdcentral som sedan ska remissa mig vidare och någonstans där i mellan så tröttnade jag på att tänka vidare. Tanken är inte långt ifrån att helt enkelt sluta och se vad som händer, så farligt kan det väl inte vara.
Annars? Har nyss gått över hemmet med Tuss för att snart ta mig till disken. Gjorde en ring under kvällen som kunde ha blivit bra om jag inte hade varit en klåpare. Tanken var god, resultatet uselt. Jag hade kunnat godta det jag har nu om inte sargen vid stenen hade spruckit men nu orkar jag fanimig inte göra något åt den på ett tag. Det är inte bara jag som är petig utan även en lekman hade tyckt att den här ringen ser ut som något som trillat ner från inkompetensbusken i puckoland.
Kommentarer
Trackback