"happy birthday, happy birthday.."
Ibland önskar jag att jag inte hade några måsten, att man inte behövde ta sig upp okristligt tidigt varenda vardagsmorgon för att släpa sig iväg till ett arbete för att få ihop pengar. På sätt och vis kan jag sakna våren även om jag inte mådde bra på något vis men det fanns ändå tid hela tiden även om jag på något vis slarvade bort all denna tid på att må just blä. Istället mår jag hyfsat och arbetar tills jag slocknar innan tio på kvällarna.
Jag som för dryga halvåret sedan satt uppe och tittade på Twin Peaks hela natten tills jag kom fram till att det inte var någon idé att gå och lägga sig innan det var dags att åka med storasyster in till Örebro för att lämna en arbetsansökan. Och nu? Nu sover jag. Sover och sover. Helgerna försvinner snabbt som Hjulben och sedan är det dags för arbete igen i det härliga ekorrhjul som är liv. Samtidigt så behöver jag ha någon sorts ram som jag kan fungera runt eftersom det uppenbarligen går åt helvete när jag inte har något att göra. Jag behöver ha tider att passa (även om jag önskade att de inte var så förbaskat TIDIGA!) så att jag kan forma runt allt därefter.
Fast varför får jag inte ordning på det då? Varför har jag inte planerat in allt än? Varför sover jag bort all den tid jag borde nyttja till att göra hushållsarbete, läsning och pysslande? Varför kan jag inte fungera på egen hand för på annat sätt än att stirra på datorn med en patience eller i sängen med mitt DS. Varför kan jag inte kombinera för? Varför klarar jag inte av det jag en gång klarade av?
På torsdag ska jag till en ny farbror doktor eller vad det nu är när jag äntligen fick tummen ur för att boka en tid (det är inte bara tandläkartider som är tröga här i Halland...) och jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara allt det som jag redan har hunnit förklara för folk innan och hur de kommer tolka det. Min journal kanske har gjort någon nytta men jag vet inte vad det står i den ens, jag vet inte vad de tror om mig. Kanske står det bara "simulant" på den precis som jag befarar.
Jag som för dryga halvåret sedan satt uppe och tittade på Twin Peaks hela natten tills jag kom fram till att det inte var någon idé att gå och lägga sig innan det var dags att åka med storasyster in till Örebro för att lämna en arbetsansökan. Och nu? Nu sover jag. Sover och sover. Helgerna försvinner snabbt som Hjulben och sedan är det dags för arbete igen i det härliga ekorrhjul som är liv. Samtidigt så behöver jag ha någon sorts ram som jag kan fungera runt eftersom det uppenbarligen går åt helvete när jag inte har något att göra. Jag behöver ha tider att passa (även om jag önskade att de inte var så förbaskat TIDIGA!) så att jag kan forma runt allt därefter.
Fast varför får jag inte ordning på det då? Varför har jag inte planerat in allt än? Varför sover jag bort all den tid jag borde nyttja till att göra hushållsarbete, läsning och pysslande? Varför kan jag inte fungera på egen hand för på annat sätt än att stirra på datorn med en patience eller i sängen med mitt DS. Varför kan jag inte kombinera för? Varför klarar jag inte av det jag en gång klarade av?
På torsdag ska jag till en ny farbror doktor eller vad det nu är när jag äntligen fick tummen ur för att boka en tid (det är inte bara tandläkartider som är tröga här i Halland...) och jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara allt det som jag redan har hunnit förklara för folk innan och hur de kommer tolka det. Min journal kanske har gjort någon nytta men jag vet inte vad det står i den ens, jag vet inte vad de tror om mig. Kanske står det bara "simulant" på den precis som jag befarar.
Kommentarer
Trackback