Alv

Jag har ingen hjärna längre. Jag simmar iväg till något ställe där jag inte får vara med och så hör jag inte vad folk säger om jag inte  koncentrerar mig ordentligt. Min almanacka är min bästa vän för annars glömmer jag bort småsaker, sedan att jag måste dubbelkolla ibland bara för att se så jag kommer ihåg rätt tid är en annan sak.

Fast det är ju bara jag som är bortsnurrad för stunden, det är inte som att jag kan bortförklara det med något logiskt hur mycket jag än önskar att det gick. Det är väl bara att inse att det är så jag är numera, att jag har förändrat mig eller något. Jag sitter och väntar på att få ett brev med en tid för att jag är korkad nog att tro att det blir bättre då men samtidigt fasar jag för att jag kommer gå i baklås och ta på det hysteriska leendet som ironiskt nog KAN lura en del.

Mitt hår känns så tunt, det har inte blivit tunnare vad jag tror men jag nojar ändå.

Baklås. Baklås. Felkod. Fel. Allt känns fel och för stort och jag vet att jag borde göra så mycket men samtidigt så gör jag inte och jag känner mig bara lat och dum. Jag har ju ingen anledning egentligen och så fort någon säger det på ett sådant där lätt och enkelt sätt så fattar jag inte varför jag inte gör det då. Är jag bara lat? VILL jag vara så här?

Jag fattar inte.

Felkod.

Förbannat mycket felkod, syntax error åt helvete med det.