Mina gränser
Den dagen som jag kommer kunna stå rätt upp och ner med armarna åt sidorna, utan att skymma en enda del av mig själv, den dagen går världen under.
Den dagen som jag kan stå där och säga att det är bara jag som finns på insidan och inte någon nidbild eller önskedröm om det som någon annan vill ha så kommer jag troligen falla ner död.
Den dagen som jag slutar att be om ursäkt eller tro att allt är mitt fel, den finns nog inte även om jag hoppas att den gör det snart.
Den dagen som jag faktiskt kan inse att det inte behöver vara fel på mig utan på någon annan, den dagen kommer jag troligen dansa runt i glädjeyra som om det inte fanns någon morgondag.
Jag skulle kunna fortsätta att försköna mig själv med vackra ord och meningar men jag skulle bara be om ursäkt för det i sluttampen vilket inte heller är rätt. Det är fult att tycka om sig själv, att tycka att man kanske har lite skavanker här och var men att det är strunt samma för i det stora hela så samlar det sig runt något bra.
För redan så börjar tankarna ursäkta sig. De talar om för mig att "så kan jag ju inte säga." "tänk på den där gången du gjorde sådär, det var verkligen inte bra." "men den där personen är ju mycket bättre än dig."
Den dagen som jag kan stå där och säga att det är bara jag som finns på insidan och inte någon nidbild eller önskedröm om det som någon annan vill ha så kommer jag troligen falla ner död.
Den dagen som jag slutar att be om ursäkt eller tro att allt är mitt fel, den finns nog inte även om jag hoppas att den gör det snart.
Den dagen som jag faktiskt kan inse att det inte behöver vara fel på mig utan på någon annan, den dagen kommer jag troligen dansa runt i glädjeyra som om det inte fanns någon morgondag.
Jag skulle kunna fortsätta att försköna mig själv med vackra ord och meningar men jag skulle bara be om ursäkt för det i sluttampen vilket inte heller är rätt. Det är fult att tycka om sig själv, att tycka att man kanske har lite skavanker här och var men att det är strunt samma för i det stora hela så samlar det sig runt något bra.
För redan så börjar tankarna ursäkta sig. De talar om för mig att "så kan jag ju inte säga." "tänk på den där gången du gjorde sådär, det var verkligen inte bra." "men den där personen är ju mycket bättre än dig."
Kommentarer
Trackback