Lockigt papper
Jag har bott här i två veckor och fortfarande ser det ut som om jag är nyinflyttad. De viktigaste platserna som kök, dator och säng har små tjusiga gångar mellan kartongerna så att jag kommer åt dem men annars? Inget.
Filmerna är inte upplockade, dvdspelaren är inte ikopplad, eller gamecuben. Betongkrokarna jag så käckt köpte förra måndagen ligger i en påse och inget mer för inte känns det som ett hem nu.
Jag kom hem sent på söndagens kväll och möttes av ett instängt källarrum, inget fel i det kanske men på toaletten så var pappersrullen lockig av fukt. Den där lilla fukten som inte märks av mer än som råkyla. Det är den jag bor med här, varje kväll när jag kryper ner i sängen så måste jag värma upp den med min kroppsvärme för att bli av med kylan som lika gärna skulle kunna vara minimal fukt och jag tycker inte om det.
Som min förra lägenhet, där tog det evigheter innan jag började anse den som mitt hem och det var det som gjorde att jag drog ut på det i det oändliga med att göra den till ett sådant. Så är det här med för det här är ju verkligen inte mitt hem, det är ett mellanläge i väntan på att någon i de här trakterna ska ge upp en lägenhet som magiskt nog ingen annan vill ha så att jag med mina futtiga köpoäng ska kunna få den.
Jobbet är verkligen underbart, jag njuter varje minut även om jag kanske råkar göra bort mig då och då. Arbetet är uppdelat och jag kan nu börja få min egen ordning på saker och ting istället för att trängas med någon annans rutiner och vanor. Verktygen kom idag och det var inte så många som var restade så jag kunde äntligen lämna tillbaka de ihoplånade verktyg mina medarbetare snällt lämnade ifrån sig en stund för att börja slita in mina egna saker.
Så i morgon börjar allvaret, mycket att göra innan onsdagens postning och jag MÅSTE få dem ordnade innan jag åker iväg till sjukhuset hur jag nu ska kunna göra det men det ska nog ordna sig. Fixar jag alla reparationer imorgon så är det "bara" att skriva ut följesedlar för alla saker, paketera dem och slänga dem i posten. Visserligen finns det ju hjälp att få om jag behöver så det återstår bara sådana där saker som att få tag på butiker där jag hade lite frågetecken, reda ut datum och VILKA saker jag ska göra färdigt och liknande.
Ändå så njuter jag som sagt. Njuter av att arbeta med det jag är utbildad till. Njuter av att faktiskt ha ett jobb som är så bra det kan vara tills det blir en tillsvidareanställning vilket jag hoppas på (även om det betyder att jag inte kommer komma hem på länge) i något som jag är utbildad i, något som är så roligt att jag inte ångrar mig att jag flyttade nästan trettiofem mil enbart för ett jobb till en stad jag bara har barndomsminnen från semestrarna en gång i tiden.
Så om man bortser från en kommande alienborttagning som bara stökar till mitt schema och att jag bor i en fuktig källare femtioelva mil från nära och kära så är jag ändå glad.
Visserligen har jag bara jobbat två veckor men ändå.
Filmerna är inte upplockade, dvdspelaren är inte ikopplad, eller gamecuben. Betongkrokarna jag så käckt köpte förra måndagen ligger i en påse och inget mer för inte känns det som ett hem nu.
Jag kom hem sent på söndagens kväll och möttes av ett instängt källarrum, inget fel i det kanske men på toaletten så var pappersrullen lockig av fukt. Den där lilla fukten som inte märks av mer än som råkyla. Det är den jag bor med här, varje kväll när jag kryper ner i sängen så måste jag värma upp den med min kroppsvärme för att bli av med kylan som lika gärna skulle kunna vara minimal fukt och jag tycker inte om det.
Som min förra lägenhet, där tog det evigheter innan jag började anse den som mitt hem och det var det som gjorde att jag drog ut på det i det oändliga med att göra den till ett sådant. Så är det här med för det här är ju verkligen inte mitt hem, det är ett mellanläge i väntan på att någon i de här trakterna ska ge upp en lägenhet som magiskt nog ingen annan vill ha så att jag med mina futtiga köpoäng ska kunna få den.
Jobbet är verkligen underbart, jag njuter varje minut även om jag kanske råkar göra bort mig då och då. Arbetet är uppdelat och jag kan nu börja få min egen ordning på saker och ting istället för att trängas med någon annans rutiner och vanor. Verktygen kom idag och det var inte så många som var restade så jag kunde äntligen lämna tillbaka de ihoplånade verktyg mina medarbetare snällt lämnade ifrån sig en stund för att börja slita in mina egna saker.
Så i morgon börjar allvaret, mycket att göra innan onsdagens postning och jag MÅSTE få dem ordnade innan jag åker iväg till sjukhuset hur jag nu ska kunna göra det men det ska nog ordna sig. Fixar jag alla reparationer imorgon så är det "bara" att skriva ut följesedlar för alla saker, paketera dem och slänga dem i posten. Visserligen finns det ju hjälp att få om jag behöver så det återstår bara sådana där saker som att få tag på butiker där jag hade lite frågetecken, reda ut datum och VILKA saker jag ska göra färdigt och liknande.
Ändå så njuter jag som sagt. Njuter av att arbeta med det jag är utbildad till. Njuter av att faktiskt ha ett jobb som är så bra det kan vara tills det blir en tillsvidareanställning vilket jag hoppas på (även om det betyder att jag inte kommer komma hem på länge) i något som jag är utbildad i, något som är så roligt att jag inte ångrar mig att jag flyttade nästan trettiofem mil enbart för ett jobb till en stad jag bara har barndomsminnen från semestrarna en gång i tiden.
Så om man bortser från en kommande alienborttagning som bara stökar till mitt schema och att jag bor i en fuktig källare femtioelva mil från nära och kära så är jag ändå glad.
Visserligen har jag bara jobbat två veckor men ändå.
Kommentarer
Postat av: C
Vad spännande att ni flyttat. Vad jobbar ni med för något?
Trackback