Alv

Så är jag klarvaken igen. Klockan tickar på och sömnen lyser med sin frånvaro. Senaste kvällen var jag riktigt nöjd med mig själv då jag gäspande lade mig i sängen vid elva, spelade lite Nintendo DS och slocknade strax efter tolv. Men vad gör det för skillnad när jag vaknar upp från en dröm (ingen mardröm, bara en livlig dröm som gjorde att jag vaknade med ett ledset gnällande) vid tre på natten för att sedan inte kunna sova om. Jag spelade lite till för att döva den livliga fantasin som vill se monster överallt och helt plötsligt var klockan halv fem.

Släckte lampan. Lade på sidan med Stig tätt kramad mot mig. Vände på mig. Vände mig igen. Stirrade rakt ut i mörkret. Vände mig. Försökte tömma hjärnan för att kunna somna lättare. Vid halv sju somnar jag och tar mig sedan upp vid tio för att göra mig i ordning för resa in till Örebro.

Kommer i säng vid tolv, gäspar lite och spelar för att slappna av. Klockan blir helt plötsligt två och jag försöker sova. Klarvaken. Huvudet går i hundratrettio och alla tankar vimlar runt, så pass mycket att jag funderar samtidigt som jag spelar. Försöker att slappna av men ger upp.

Nu är jag klarvaken och jag hatar det. Försöker gång  på gång med att vara vaken en hel natt för att vrida tillbaka men det slutar bara med att jag sover hela dagen ändå eftersom jag inte har något speciellt att göra. Jag blir tokig. Hjärnan bara snurrar och jag är klarvaken även om jag gäspar.

Jag önskar jag hade någon sorts sömntabletter för att börja vrida åt rätt håll. Vem fan kom på det där med att sova?