Alv

Ju mer jag vet, desto mer har jag att oroa mig för, mer att grubbla över, mer att ligga sömnlös över. Listan blir bara längre och längre och jag skulle inte ha något emot att lägga upp den här men vissa saker är faktiskt för personliga för att hora ut på nätet hur som helst.

Slutresultatet är däremot att jag ligger och stirrar rakt ut i mörkret innan jag somnar och bara oroar mig, dygnsvridningen har ju inte gjort det bättre och jag funderar på att göra en helnatt igen i ett tappert försök att få det rätt igen. Det är för mycket som snurrar runt, för mycket fritid för mig att ha vilket bara förstorar dem.

Senaste tillägget är arbete med en ny liten twist. Jag har som sagt problem med kronofogde även om det inte är mitt fel från början utan jag får bara ta en annans skit. Och kommer det något om att jag får skylla mig själv så vankas det stryk. Jag vill inte ha mer snusförnuftiga människor som ler lite översittande för att sedan säga: "Ja, jag skulle då ALDRIG gå i borgen!" på ett sätt som gör att jag känner mig extra dum i huvudet.

Men jag är uppenbarligen dum i huvudet, det krävs bara en gång av något för att jag ska falla dit, en enda gång uppenbarligen.

Så nu ligger jag och gör ingenting samt gruvar mig för hur i hela friden det blir om jag nu skulle hitta ett arbete eller om jag bara ska gå till socialen på en gång. För tänk om kronofogden skickar räkning när de får nys om att jag har fått ett arbete? För jag TÄNKER INTE BETALA HANS FÖRBANNADE SKIT! Samtidigt så får jag absolut panik av att inte ha något att göra, dagarna blir till en seg smörja och jag känner inte för att umgås med någon eftersom jag bara känner mig meningslös och tråkig.

Visst, tänk på barnen i Afrika och på uteliggarna i Stockholm men jag tänker hellre på mig själv och min värld och i den världen är det här ganska jobbigt.

Så nu blir det Twin Peaks hela natten, sms ut i ingenting och tedrickande. Ibland hatar jag mitt liv.