Alv

Grey's Anathomy må bara vara en serie. En sjukhusserie för att göra det ännu mer kliché än vad den är. Blod, operationer och känslor i en salig blandning och jag suger i mig den som en uttorkad planta hur mycket jag än hatar faktumet att jag gör det.

För i nästan varenda avsnitt så lyckas den peta till saker jag försöker förpassa till någon annanstans och sparkar dem tillbaka till verkligheten tills jag antingen sitter tårögd eller har en klump i magen. Den rollen som de flesta tycker illa om är den som jag känner igen mig mest i och jag hatar manusförfattarna som vet vilka knappar de ska trycka på.

Fast det visar ju att jag är som alla andra vilket ibland kan vara trevligt på något idiotiskt plan.