Liiivets stoooora skooola
(överskriften läses bäst med Jonas Gardells ansiktsuttryck och röst när han säger "På Priiinsen.." i föreställningen Livet)
Det är ju meningen att man ska lära sig av allt man gör, fast ibland ska man nog inte gå till överdrift med vad man lär sig. Vad lär jag mig av att slänga soporna varenda gång? Visst, de luktar inte om man slänger dem, men det har jag redan lärt mig för länge, länge sedan. Så jag går till termen förhållanden som har varit ett kärt och bittert ämne den senaste tiden här i mitt skrivande. Japp, jag har självironi och jag känner väl till alla mina stadier och hur de går över. Börjar sakta men säkert bli mig själv men det sker dessvärre av att jag trycker bort allt och sedan bubblar det upp ett tag för att sakta gå ner igen.
Men, men... Vad har jag lärt mig under de här tio åren av mitt liv? Jag började leva för ungefär tio år sedan kan man väl säga också men det har jag redan tagit upp här om jag inte missminner mig, däremot får de läsare som känner ork att leta på det leta på egen hand.
Våren 1998 var jag en fånig liten femtonåring som knappt hade tittat åt någon av hankön med hjälp av annat medie än tvskärm och bilder. I mars samma år trillade förälskelsen på besök och jag fann mig ha en fyra år äldre pojkvän, lite sådär klichéartat att ha en pojkvän som snart kunde köpa ut åt mig.
Vad lärde jag mig av den turen? Att jag inte var hemsk och oälskad. Att den första kärleken aldrig någonsin lämnar en helt. Det är inte som att jag tänker på det varenda dag men några gånger om året kan jag finna mig att minnas tillbaka. Det kunde ha varit en värre människa att lämna bort den delen till även om slutet blev lite konstigt. Fast, jag lärde mig att man inte ska börja göra slut via chatt, det blir väldigt konstigt sedan.
Våren 2001 var det dags för en riktig tabbe. Känslan av att vara totalt hatad av hela världen och att det aldrig kommer finnas någon för mig infann sig efter ett par års torka (självförtroende är för mesar) och jag gjorde en av de stora förbjudna sakerna. Blev tillsammans med en väns ex. Vilket lärde mig att det ska man absolut inte göra och jag lärde mig även vad ett rebound var vilket jag var då.
Sommaren 2001 lärde jag mig att rebound inte är bra för någon del, inte för lögnaren eller offret. En av de saker jag skämdes för många år och jag bad personen i fråga om ursäkt för det varje gång jag fick chansen.
Hösten 2001 - Sommaren 2006 trillade jag dit rejält och lärde mig mycket under dessa nära fem år. Som att kommunikation är något av det viktigaste som finns. Att man inte är komplett glad hela tiden bara för att man har sambo, är förlovad och lycklig, förhållanden har upp- och nedgångar vilket alla borde veta om man inte är totalt korkad. Jag lärde mig angående kompromisser, om risken att fastna alltför mycket med den man älskar och glömma bort alla andra som betyder något och slitet med att ta sig tillbaka till dem. Jag lärde mig mycket om att bo samman med någon annan och allt sådant praktiskt. I slutet lärde jag mig dessvärre att allt verkar ha ett slut och att det är precis lika djävligt för båda parterna, samt att det kunde kanske ha kunnat blivit mindre panik om det hade funnits mer kommunikation.
Vintern 2006 lärde jag mig att bara nyttja kött inte är för mig, det är för mycket känslor inbakat i sådana saker och jag får vackert finna mig i att jag inte är så som de vill att man ska vara numera. De åsikterna finns överallt här eftersom jag fortfarande har svårt att finna mig i att jag är sådan.
Under 2007 och en liten bit in i 2008 fann jag ut att även om någon är äldre än mig så kan jag ändå vara så mycket mer kunnig i livet än denne. Jag hittade mindre smickrande delar av mig själv som jag fick försöka ta itu med och jag upptäckte ÄN en gång att det där med att hålla isär kött och känslor verkligen inte är mitt gebit. Samt att kommunikation bara fungerar om BÅDA två pratar, inte att den ena pratar och pratar, frågar och frågar men bara får tystnad tillbaka och ett "ja, det kunde ju ha blivit lättare om jag hade sagt något" i slutänden när det är för sent. Jag lärde mig att svälja min konflikträdsla, ta tjuren vid hornen och tala ut åtskilliga gånger. Jag lärde mig att jag är exceptionellt duktig på att lura mig själv till att det inte är så farligt för att under tiden ha fallit handlöst för längesedan och sedan bli sårad i efterhand för att jag var för dum att fatta.
Har även fått omformulera mycket av mig själv under årets gång eftersom jag samtidigt med att leva ett låtsasliv har trampat en väg till kurator åtskilliga gånger vilket gjorde att jag blev ett monster. Jag har fått se över mig själv om och om igen för att inse att vissa saker inte är godtagbara medan vissa saker VISST är det. Jag har fått tänka över allt flera gånger och försökt inse att man inte kan finnas underbar för alla människor här i världen (jag kan ju inte rå för att mänskligheten är dum i huvudet. Pfft)
Och om jag nu inte har lärt mig något av allt så får jag väl tänka på all booty jag har samlat på mig under tiden. Heh
Det är ju meningen att man ska lära sig av allt man gör, fast ibland ska man nog inte gå till överdrift med vad man lär sig. Vad lär jag mig av att slänga soporna varenda gång? Visst, de luktar inte om man slänger dem, men det har jag redan lärt mig för länge, länge sedan. Så jag går till termen förhållanden som har varit ett kärt och bittert ämne den senaste tiden här i mitt skrivande. Japp, jag har självironi och jag känner väl till alla mina stadier och hur de går över. Börjar sakta men säkert bli mig själv men det sker dessvärre av att jag trycker bort allt och sedan bubblar det upp ett tag för att sakta gå ner igen.
Men, men... Vad har jag lärt mig under de här tio åren av mitt liv? Jag började leva för ungefär tio år sedan kan man väl säga också men det har jag redan tagit upp här om jag inte missminner mig, däremot får de läsare som känner ork att leta på det leta på egen hand.
Våren 1998 var jag en fånig liten femtonåring som knappt hade tittat åt någon av hankön med hjälp av annat medie än tvskärm och bilder. I mars samma år trillade förälskelsen på besök och jag fann mig ha en fyra år äldre pojkvän, lite sådär klichéartat att ha en pojkvän som snart kunde köpa ut åt mig.
Vad lärde jag mig av den turen? Att jag inte var hemsk och oälskad. Att den första kärleken aldrig någonsin lämnar en helt. Det är inte som att jag tänker på det varenda dag men några gånger om året kan jag finna mig att minnas tillbaka. Det kunde ha varit en värre människa att lämna bort den delen till även om slutet blev lite konstigt. Fast, jag lärde mig att man inte ska börja göra slut via chatt, det blir väldigt konstigt sedan.
Våren 2001 var det dags för en riktig tabbe. Känslan av att vara totalt hatad av hela världen och att det aldrig kommer finnas någon för mig infann sig efter ett par års torka (självförtroende är för mesar) och jag gjorde en av de stora förbjudna sakerna. Blev tillsammans med en väns ex. Vilket lärde mig att det ska man absolut inte göra och jag lärde mig även vad ett rebound var vilket jag var då.
Sommaren 2001 lärde jag mig att rebound inte är bra för någon del, inte för lögnaren eller offret. En av de saker jag skämdes för många år och jag bad personen i fråga om ursäkt för det varje gång jag fick chansen.
Hösten 2001 - Sommaren 2006 trillade jag dit rejält och lärde mig mycket under dessa nära fem år. Som att kommunikation är något av det viktigaste som finns. Att man inte är komplett glad hela tiden bara för att man har sambo, är förlovad och lycklig, förhållanden har upp- och nedgångar vilket alla borde veta om man inte är totalt korkad. Jag lärde mig angående kompromisser, om risken att fastna alltför mycket med den man älskar och glömma bort alla andra som betyder något och slitet med att ta sig tillbaka till dem. Jag lärde mig mycket om att bo samman med någon annan och allt sådant praktiskt. I slutet lärde jag mig dessvärre att allt verkar ha ett slut och att det är precis lika djävligt för båda parterna, samt att det kunde kanske ha kunnat blivit mindre panik om det hade funnits mer kommunikation.
Vintern 2006 lärde jag mig att bara nyttja kött inte är för mig, det är för mycket känslor inbakat i sådana saker och jag får vackert finna mig i att jag inte är så som de vill att man ska vara numera. De åsikterna finns överallt här eftersom jag fortfarande har svårt att finna mig i att jag är sådan.
Under 2007 och en liten bit in i 2008 fann jag ut att även om någon är äldre än mig så kan jag ändå vara så mycket mer kunnig i livet än denne. Jag hittade mindre smickrande delar av mig själv som jag fick försöka ta itu med och jag upptäckte ÄN en gång att det där med att hålla isär kött och känslor verkligen inte är mitt gebit. Samt att kommunikation bara fungerar om BÅDA två pratar, inte att den ena pratar och pratar, frågar och frågar men bara får tystnad tillbaka och ett "ja, det kunde ju ha blivit lättare om jag hade sagt något" i slutänden när det är för sent. Jag lärde mig att svälja min konflikträdsla, ta tjuren vid hornen och tala ut åtskilliga gånger. Jag lärde mig att jag är exceptionellt duktig på att lura mig själv till att det inte är så farligt för att under tiden ha fallit handlöst för längesedan och sedan bli sårad i efterhand för att jag var för dum att fatta.
Har även fått omformulera mycket av mig själv under årets gång eftersom jag samtidigt med att leva ett låtsasliv har trampat en väg till kurator åtskilliga gånger vilket gjorde att jag blev ett monster. Jag har fått se över mig själv om och om igen för att inse att vissa saker inte är godtagbara medan vissa saker VISST är det. Jag har fått tänka över allt flera gånger och försökt inse att man inte kan finnas underbar för alla människor här i världen (jag kan ju inte rå för att mänskligheten är dum i huvudet. Pfft)
Och om jag nu inte har lärt mig något av allt så får jag väl tänka på all booty jag har samlat på mig under tiden. Heh
Kommentarer
Trackback