Blirf
...och så kom det över mig igen.
Tjocknojan.
Jag är tjock, jag är ful och först och främst TJOCK. Med stora bokstäver.
Ser mig i spegeln och kommer fram till att jag fanimig inte ÄR det men ändå så vrålar hjärnan det. Tjock, tjock, tjock. Letar maniskt efter måttbandet och ser att det står på åttio centimeter.
Ångest.
Borde börja träna. Borde sluta äta skräpsaker. Borde sluta äta överhuvudtaget. Borde leva på luft och vatten.
Medicinen som har viktändring som en av biverkningarna. Visst, det kan gå åt båda hållen men det är ju en klassiker att gå upp i vikt av sådana. Det har jag läst, det har jag sett. Jag vill inte.
Varför kan inte jag vara som hon för? Hon är tunn och smal. Så som jag aldrig har varit. Måste jag skaffa barn för det? Hon var smal innan också, även om hon gick upp lite så såg man inte det för hon var ändå smal.
Så då tänker man "Jaha, men om det nu är ett sådant stort problem så sluta att ät onyttiga saker då!" och jag önskar att det var så lätt. Fast jag äter inte så mycket godis och skräp ändå. Visst, sockerfri läsk är dåligt enligt många men det är ju ändå bättre än flytande socker i min värld. Jag vill kunna äta normalt, jag vill kunna få en normal matvana igen utan att få det där förbannade dåliga samvetet hela tiden. När jobbet börjar så kommer jag behöva göra matlåda. Jag hatar att göra matlådor. Jag hatar att äta bland folk sådär när jag inte vill äta. Jag hatar att äta på bestämda tider om det inte är på mina villkor eller om det är bestämt innan, eller om jag inte är hungrig.
Jag hatar att stoppa saker i munnen, tugga och svälja i förebyggande syfte för det heter ju att man ska äta INNAN man är hungrig.
Blä.
Tjocknojan.
Jag är tjock, jag är ful och först och främst TJOCK. Med stora bokstäver.
Ser mig i spegeln och kommer fram till att jag fanimig inte ÄR det men ändå så vrålar hjärnan det. Tjock, tjock, tjock. Letar maniskt efter måttbandet och ser att det står på åttio centimeter.
Ångest.
Borde börja träna. Borde sluta äta skräpsaker. Borde sluta äta överhuvudtaget. Borde leva på luft och vatten.
Medicinen som har viktändring som en av biverkningarna. Visst, det kan gå åt båda hållen men det är ju en klassiker att gå upp i vikt av sådana. Det har jag läst, det har jag sett. Jag vill inte.
Varför kan inte jag vara som hon för? Hon är tunn och smal. Så som jag aldrig har varit. Måste jag skaffa barn för det? Hon var smal innan också, även om hon gick upp lite så såg man inte det för hon var ändå smal.
Så då tänker man "Jaha, men om det nu är ett sådant stort problem så sluta att ät onyttiga saker då!" och jag önskar att det var så lätt. Fast jag äter inte så mycket godis och skräp ändå. Visst, sockerfri läsk är dåligt enligt många men det är ju ändå bättre än flytande socker i min värld. Jag vill kunna äta normalt, jag vill kunna få en normal matvana igen utan att få det där förbannade dåliga samvetet hela tiden. När jobbet börjar så kommer jag behöva göra matlåda. Jag hatar att göra matlådor. Jag hatar att äta bland folk sådär när jag inte vill äta. Jag hatar att äta på bestämda tider om det inte är på mina villkor eller om det är bestämt innan, eller om jag inte är hungrig.
Jag hatar att stoppa saker i munnen, tugga och svälja i förebyggande syfte för det heter ju att man ska äta INNAN man är hungrig.
Blä.
Kommentarer
Trackback