Klockan är åtta och allt är inte väl
Dagen har drönat på i sakta mak, det har väl varit dugligt och tankarna har inte vandrat iväg alltför mycket. Sedan kommer jag hem och en klump landar i magen där den bara molar och får mig att tappa matlusten. Fast jag har bara mig själv att skylla, jag har inte varit min bästa personlighet senaste tiden och ibland kan jag inte hejda det förrän det är försent.
Jag förstår inte de som fladdrar som en fjäril från stund till stund, hur orkar dessa med att ta itu med sådana här situationer? Jag skulle gå sönder såpass mycket att till slut skulle det inte finnas någon människa kvar utan bara gråt och skuldkänslor. Större delen av mig skäms nämligen och jag möter den där muren av tystnad som jag vet att jag förtjänar även om en del av mig vill klösa och riva på den för att komma igenom och dra upp allt igen. Däremot är det väl skönt på sätt och vis att det inte är jag som bestämmer längre men då slår min härliga personlighet om till martyr och börjar tycka synd om mig själv istället. Lyckligtvis så är jag inte tillräckligt inbilsk den här gången utan jag örfilar ilsket upp henne, bannar och föreläser.
Jag tror inte att texten läses av rätt människa men jag har redan bett om ursäkt på alla andra sätt jag kan komma på, jag vill verkligen visa att jag är ledsen (och det finns väl inget bättre sätt än att måla ut en del av sig själv på internet? Jaaa, en strålande idé!) så mycket jag bara kan. Visserligen är det inte bra att tjata heller men jag är ledsen, jag vill be om förlåt och kräla på magen för att verkligen visa det. Jag har betett mig som en komplett idiot och jag ber om ursäkt för det.
Men gamla vanor är svåra att tvätta ur i första taget och det gick inte den här gången heller, jag har inga höga tankar om mig själv, det har jag inte haft på de senaste tio åren om inte längre och det är svårt att tänka sig som någon värd att ödsla tid på då.
Tills dess kommer jag troligen klösa naglarna blodiga på väggen tills allt löses upp, bleknar och slutar att svida på insidan. Däremot är det ännu en tagg som kommer sticka till då och då på insidan i den där blodiga muskelklumpen som pumpar runt blod. Något annat skulle vara dumt att tro.
Så, än en gång, ut till ingenting.
Förlåt.
Jag förstår inte de som fladdrar som en fjäril från stund till stund, hur orkar dessa med att ta itu med sådana här situationer? Jag skulle gå sönder såpass mycket att till slut skulle det inte finnas någon människa kvar utan bara gråt och skuldkänslor. Större delen av mig skäms nämligen och jag möter den där muren av tystnad som jag vet att jag förtjänar även om en del av mig vill klösa och riva på den för att komma igenom och dra upp allt igen. Däremot är det väl skönt på sätt och vis att det inte är jag som bestämmer längre men då slår min härliga personlighet om till martyr och börjar tycka synd om mig själv istället. Lyckligtvis så är jag inte tillräckligt inbilsk den här gången utan jag örfilar ilsket upp henne, bannar och föreläser.
Jag tror inte att texten läses av rätt människa men jag har redan bett om ursäkt på alla andra sätt jag kan komma på, jag vill verkligen visa att jag är ledsen (och det finns väl inget bättre sätt än att måla ut en del av sig själv på internet? Jaaa, en strålande idé!) så mycket jag bara kan. Visserligen är det inte bra att tjata heller men jag är ledsen, jag vill be om förlåt och kräla på magen för att verkligen visa det. Jag har betett mig som en komplett idiot och jag ber om ursäkt för det.
Men gamla vanor är svåra att tvätta ur i första taget och det gick inte den här gången heller, jag har inga höga tankar om mig själv, det har jag inte haft på de senaste tio åren om inte längre och det är svårt att tänka sig som någon värd att ödsla tid på då.
Tills dess kommer jag troligen klösa naglarna blodiga på väggen tills allt löses upp, bleknar och slutar att svida på insidan. Däremot är det ännu en tagg som kommer sticka till då och då på insidan i den där blodiga muskelklumpen som pumpar runt blod. Något annat skulle vara dumt att tro.
Så, än en gång, ut till ingenting.
Förlåt.
Kommentarer
Trackback