Håhåjaja
Jag bör lägga mig i sängen snart, huvudet spränger och hostan exploderar med jämna mellanrum. Det är härligt att få en omgång förkylning då och då för att hålla de stora sjukdomarna ifrån sig.
Såg slutet på den svenska filmen Hip hip hora tidigare på kvällen. Däremot skulle jag inte säga nej till att lägga till en extra bokstav på de två första orden eftersom det bara ser ut som ett försök till att verka amerikansk i dagsläget. "Höft höft hora"?
Den filmen är lite sådär sockersöt och helt utan brist på verklighet, ungefär som Fucking Åmål. Flicka kommer på sniskan, blir hackkyckling och mobboffer för resten av skolan, flicka blir ledsen och förlorar sina så kallade vänner och slänger sig ut från ett fönster på en fest för att statuera exempel. Flicka klarar sig med bara hjärnskakning, blir vän med sin fader och de så kallade vännerna kommer tillbaka, hon skäller ut det värsta skolmonstret och den slutar sockersött och snuttigt.
I verkligheten hade den där flickan gjort ordentligt slag i saken, hon hade säkerligen snittat upp armarna, skjutit sig eller något annat brutalt för att fly den förbannade verkligheten. De så kallade vännerna hade hållit kvar vid de ytliga skatorna som hör til "gräddan" av klassen för att slutligen stöpas om till plastmänniskor de med. Sådana där söta små sagor finns inte i verkligheten för i verkligheten så är det bara människor och människor. är. onda. De är gemena, hemska flockdjur som blir allt värre i grupp, särskilt honor. Det är inte många som vågar stå för sin sak utan det finns de som vacklar här och var men som aldrig vågar göra något bra av det i sluttampen. Ungdomar är de värsta, för de tror att de är vuxna vilket gör att de beter sig etter värre. De beter sig som de barn de är samt försöker leka vuxna vilket är precis lika illa, det blir dubbelt upp.
Att höra tonåringar prata i grupp ger mig kväljningar, de är fan motbjudande och många av de som stryker omkring på Kumlas gator efter mörkret inbrott är inte bättre än råttor. Nej, råttor är bättre.
För vad gör föräldrarna numera? De låter gladeligen barnen skjuta raketer rakt ner i gångtunneln samtidigt som de bara dräller omkring till sena timmen på vardagar, de hasar omkring i små vandaliseringsgrupper och jag tror nästan inte ens föräldrarna skulle sakna dem om jag skulle skjuta av dem lite. För vargarna har ju skjutits av så fort de har blivit en för mycket bara för att det är rovdjur, varför inte ta hand om de rovdjur bland oss som ändå är i sådant överflöd?
Krävs det att man ska vara en förlorare som hellre sitter hemma hos en nära vän och dricker te till sent på natten istället för att stå utomhus och tjattra med höga röster? Är det sådant som gör att man blir en varelse med någorlunda syn på vad som är rätt och fel och hur man ska föra sig bland andra? Jag lovar, jag kommer förr eller senare få en hjärtattack av att någon under tjugo tackar för att man håller upp en dörr.
Så vad sägs? Avskjutning på tonåringar eller helt enkelt straffläger för hela familjen med elterapi?
Jag är på.
Såg slutet på den svenska filmen Hip hip hora tidigare på kvällen. Däremot skulle jag inte säga nej till att lägga till en extra bokstav på de två första orden eftersom det bara ser ut som ett försök till att verka amerikansk i dagsläget. "Höft höft hora"?
Den filmen är lite sådär sockersöt och helt utan brist på verklighet, ungefär som Fucking Åmål. Flicka kommer på sniskan, blir hackkyckling och mobboffer för resten av skolan, flicka blir ledsen och förlorar sina så kallade vänner och slänger sig ut från ett fönster på en fest för att statuera exempel. Flicka klarar sig med bara hjärnskakning, blir vän med sin fader och de så kallade vännerna kommer tillbaka, hon skäller ut det värsta skolmonstret och den slutar sockersött och snuttigt.
I verkligheten hade den där flickan gjort ordentligt slag i saken, hon hade säkerligen snittat upp armarna, skjutit sig eller något annat brutalt för att fly den förbannade verkligheten. De så kallade vännerna hade hållit kvar vid de ytliga skatorna som hör til "gräddan" av klassen för att slutligen stöpas om till plastmänniskor de med. Sådana där söta små sagor finns inte i verkligheten för i verkligheten så är det bara människor och människor. är. onda. De är gemena, hemska flockdjur som blir allt värre i grupp, särskilt honor. Det är inte många som vågar stå för sin sak utan det finns de som vacklar här och var men som aldrig vågar göra något bra av det i sluttampen. Ungdomar är de värsta, för de tror att de är vuxna vilket gör att de beter sig etter värre. De beter sig som de barn de är samt försöker leka vuxna vilket är precis lika illa, det blir dubbelt upp.
Att höra tonåringar prata i grupp ger mig kväljningar, de är fan motbjudande och många av de som stryker omkring på Kumlas gator efter mörkret inbrott är inte bättre än råttor. Nej, råttor är bättre.
För vad gör föräldrarna numera? De låter gladeligen barnen skjuta raketer rakt ner i gångtunneln samtidigt som de bara dräller omkring till sena timmen på vardagar, de hasar omkring i små vandaliseringsgrupper och jag tror nästan inte ens föräldrarna skulle sakna dem om jag skulle skjuta av dem lite. För vargarna har ju skjutits av så fort de har blivit en för mycket bara för att det är rovdjur, varför inte ta hand om de rovdjur bland oss som ändå är i sådant överflöd?
Krävs det att man ska vara en förlorare som hellre sitter hemma hos en nära vän och dricker te till sent på natten istället för att stå utomhus och tjattra med höga röster? Är det sådant som gör att man blir en varelse med någorlunda syn på vad som är rätt och fel och hur man ska föra sig bland andra? Jag lovar, jag kommer förr eller senare få en hjärtattack av att någon under tjugo tackar för att man håller upp en dörr.
Så vad sägs? Avskjutning på tonåringar eller helt enkelt straffläger för hela familjen med elterapi?
Jag är på.
Kommentarer
Trackback