Alv

Vid vägkanten är det vackra blommor som doftar ljuvligt, de vajar svagt i brisen och lockar mig. Vägen andas mig i örat och lovar mig guld och gröna skogar i slutet, bara jag fortsätter utan uppehåll.

Ska jag stanna till och dofta på blommorna eller fortsätta springa med andan i halsgropen? Blommorna kommer förr eller senare öppna sina stora käftar och bita mig i nosen och vägen kommer gapa med stora gropar som är förträffliga att vricka fötterna i.

Inte kan jag nypa av en blomma och ta med mig den bakom örat heller, då vissnar den eftersom den trivs bäst vid vägkanten där den har nära till natur utan asfalt.