Alv

Vid midnatt
är det som
gränserna blir suddiga
av mörkret

De bleknar, tunnar ut
och min hud
blir genomskinlig
mottaglig, skimrande

Skulle något snudda
om så bara för en sekund
skulle skinnet glänsa
absorbera, spara

När mörkret har fallit
tystnaden viskar i mina öron
då släpper kläderna
och blottar hjärtat