Dålig dag
Det börjar inte bra. Vaknade hungrig och vill egentligen somna om för att glömma bort det. Jag vill inte vara hungrig. Drömde att jag åt på McDonalds och var tvungen att äta upp allt på grund av någon outgrundlig anledning jag inte minns. Jag och två till satt där och mosade i oss de friterade äckliga potatisremsorna och jag fick ett ögonkast från en av de andra att om det var så jobbigt så kunde jag ju alltid stoppa fingrarna i halsen senare.
Jag vill inte äta. Jag vet att det är fel, att det gör att man kommer gå upp förr eller senare. Men jag vill inte. Vill inte. Jag vill inte äta en massa äcklig mat som kommer sugas upp av mina celler för att få den att orka mer. Jag vill inte vill inte vill inte. Jag hatar faktumet att den måste ha mat och sömn för att klara sig igenom dagarna. Idag är en dag som jag inser hur mycket jag hatar mat. Tanken på att äta frukost gör att det växer i munnen och jag vill verkligen inte.
Hade samtal om det där med en vän och jag vet ju att man egentligen ska äta regelbundet. Men jag skulle inte klara av det. I skolan äter jag skolmat och det är helt okej. Frukost hemma och sedan lunchen. Sedan några rostade smörgåsar när jag kommer hem. Försökte att ta med mig apelsiner att äta på rasterna den här veckan men de smakade ruttet så det gör jag inte igen.
Ska börja äta havregrynsgröt för att fylla magen, det går snabbt att tillaga, snabbt att äta och det mättar.
Jag vill inte bli tjockare. Jag vill spy ner på min kropp, magen böljar i stora äckliga vita veck när jag sitter. Jag vill ligga i badkaret med vatten så den slätas ut. Jag vill somna i badkaret och glida under vattenytan. Jag vill inte finnas idag. Vill inte. Vill inte.
Måste göra frukost. Måste tvätta (vilket jag inte har något emot faktiskt). Måste dammsuga. Måste plocka i ordning i hemmet och jag förstår inte varför, ingen kommer knappt och hälsar på mig och de som gör det har oftast överseende. Jag gick från pedant till misär. Hatar det. Hatar mig. Hatar allt.
Blä.
Vill inte.
Och jag skiter i att jag skriver ut det här. De som läser det är ändå bara en handfull och vet ändå om det på ett eller annat sätt. Och ni andra som inte vill läsa det? Men dra åt helvete då. Jag skiter väl i er. Min blogg, sorry to say. No offense.
Jag vill inte äta. Jag vet att det är fel, att det gör att man kommer gå upp förr eller senare. Men jag vill inte. Vill inte. Jag vill inte äta en massa äcklig mat som kommer sugas upp av mina celler för att få den att orka mer. Jag vill inte vill inte vill inte. Jag hatar faktumet att den måste ha mat och sömn för att klara sig igenom dagarna. Idag är en dag som jag inser hur mycket jag hatar mat. Tanken på att äta frukost gör att det växer i munnen och jag vill verkligen inte.
Hade samtal om det där med en vän och jag vet ju att man egentligen ska äta regelbundet. Men jag skulle inte klara av det. I skolan äter jag skolmat och det är helt okej. Frukost hemma och sedan lunchen. Sedan några rostade smörgåsar när jag kommer hem. Försökte att ta med mig apelsiner att äta på rasterna den här veckan men de smakade ruttet så det gör jag inte igen.
Ska börja äta havregrynsgröt för att fylla magen, det går snabbt att tillaga, snabbt att äta och det mättar.
Jag vill inte bli tjockare. Jag vill spy ner på min kropp, magen böljar i stora äckliga vita veck när jag sitter. Jag vill ligga i badkaret med vatten så den slätas ut. Jag vill somna i badkaret och glida under vattenytan. Jag vill inte finnas idag. Vill inte. Vill inte.
Måste göra frukost. Måste tvätta (vilket jag inte har något emot faktiskt). Måste dammsuga. Måste plocka i ordning i hemmet och jag förstår inte varför, ingen kommer knappt och hälsar på mig och de som gör det har oftast överseende. Jag gick från pedant till misär. Hatar det. Hatar mig. Hatar allt.
Blä.
Vill inte.
Och jag skiter i att jag skriver ut det här. De som läser det är ändå bara en handfull och vet ändå om det på ett eller annat sätt. Och ni andra som inte vill läsa det? Men dra åt helvete då. Jag skiter väl i er. Min blogg, sorry to say. No offense.
Kommentarer
Trackback