Alv

Smaka på ordet. Det låter sådär hemskt högtravande och vuxet så att båda orden förtjänar en stor bokstav. Social Kompetens. Man föds troligen inte med den utan får vackert svälja all blyghet och ge sig ut i träsket med människor. För social MÅSTE man vara för att klara sig igenom livet, det går inte att sitta och kura i ett hörn och blänga på andra även om det mer och mer verkar bli ett hemskt bra alternativ.

För jag är blyg, tro det eller ej. Är jag bland rätt folk så slår jag ut i full blom och det är svårt att märka det, samt att en gnutta promille oftast hjälper till. Skulle det istället vara fel sorts folk så förvandlas jag till en tyst, rädd liten varelse som kurar ihop i ett hörn. Jag förstår verkligen inte hur folk gör! Jag beundrar sådana som kan kallprata med vem som helst medan jag går mer på kemi och samtalsämnen. Vissa märker jag på en gång att det inte är lönt att försöka med och taggarna går ut. Samt att jag är en aning paranoid och egentligen innerst inne vet att många av de som jag inte känner speciellt väl troligen hatar mig.

Det är så svårt att lära sig den där konsten, jag vill hålla en flytande konversation men har svårt att hitta samtalsämnen. I fel vatten är det inte ens lönt att försöka. Har jag en uppgift att göra så brukar det gå lättare, sitta i en kassa och kallprata med talsjuka kunder är inga problem, där kan jag bortse från kemin.

Det borde finnas på piller.