Sjukling
Det är en kamp med det dåliga samvetet. Jag vill knappt gå ut och göra något eftersom det går emot principer när man är sjuk. Är man sjuk ska man vara inne tills man är frisk och bara gå ut i nödfall. De gånger jag var sjuk och jag bodde i Mjölby vågade jag mig knappt ut bara för att det kändes så fel.
Nu när jag tar mig ut så kommer det dåliga samvetet i en form av ilsken röst som väser i örat på mig att om jag nu klarar av att gå ut och handla så vad fan är det som hindrar mig från att arbeta? Sedan sätter tvivlet igång.
Det kanske bara var inbillning? En tillfällig svacka? Inte skulle väl jag råka ut för sådant där trams. Inte då. Jag kanske bara inte vill arbeta. Jag är en slashas helt enkelt. Skäms! Ut i arbetslivet!
Självklart så oroar jag mig för vad som komma skall, det har jag alltid gjort och kommer nog tråkigt nog alltid att göra. Jag är van vid att ha saker och ting relativt lösta och våren skrämmer mig redan även fast sommaren nyss har börjat. Men jag måste tänka framåt för att kunna hantera saker och ting.
Jag kan inte bara luta mig tillbaka och ta det när det kommer utan jag måste veta NU vad som ska ske. Det är ju bara jag själv som har ansvaret, inget annat att falla tillbaka på, här är jag ensam om överlevandet och det är inte speciellt svårt för mig att se mig själv sova på en parkbänk på Kumla torg även om jag vet att det är löjligt att tänka så. Visst skulle familjen ställa upp men då har man det där med stoltheten. Visserligen har jag fått svälja stoltheten allteftersom året har utvecklat sig men det behöver inte betyda att det inte slutar svida.
ibland hatar jag att vara jag. Det skulle vara helt underbart att bara falla tillbaka och skrika rakt ut i ingenting och sedan låta någon annan ta hand om det. Fast jag har klarat mig själv i så många år så på något sätt tror jag att alla förväntar sig att jag kommer klara av det. Jag är ju så stark och duktig, jag är ju inte sådan, jag klarar av det. Allt ordnar sig.
Bla, bla, bla, bla.
"What if everything around you,
Isn't quite as it seems?
What if all the world you think you know,
Is an elaborate dream?
And if you look at your reflection,
Is it all you want it to be?
What if you could look right through the cracks,
Would you find yourself...find yourself afraid to see?
What if all the world's inside of your head?
Just creations of your own
Your devils and your gods all the living and the dead
And you're really all alone
You can live in this illusion,
You can choose to believe.
You keep looking but you can't find the woods,
While you're hiding in the trees"
Right Where It Belongs - Nine Inch Nails
Nu när jag tar mig ut så kommer det dåliga samvetet i en form av ilsken röst som väser i örat på mig att om jag nu klarar av att gå ut och handla så vad fan är det som hindrar mig från att arbeta? Sedan sätter tvivlet igång.
Det kanske bara var inbillning? En tillfällig svacka? Inte skulle väl jag råka ut för sådant där trams. Inte då. Jag kanske bara inte vill arbeta. Jag är en slashas helt enkelt. Skäms! Ut i arbetslivet!
Självklart så oroar jag mig för vad som komma skall, det har jag alltid gjort och kommer nog tråkigt nog alltid att göra. Jag är van vid att ha saker och ting relativt lösta och våren skrämmer mig redan även fast sommaren nyss har börjat. Men jag måste tänka framåt för att kunna hantera saker och ting.
Jag kan inte bara luta mig tillbaka och ta det när det kommer utan jag måste veta NU vad som ska ske. Det är ju bara jag själv som har ansvaret, inget annat att falla tillbaka på, här är jag ensam om överlevandet och det är inte speciellt svårt för mig att se mig själv sova på en parkbänk på Kumla torg även om jag vet att det är löjligt att tänka så. Visst skulle familjen ställa upp men då har man det där med stoltheten. Visserligen har jag fått svälja stoltheten allteftersom året har utvecklat sig men det behöver inte betyda att det inte slutar svida.
ibland hatar jag att vara jag. Det skulle vara helt underbart att bara falla tillbaka och skrika rakt ut i ingenting och sedan låta någon annan ta hand om det. Fast jag har klarat mig själv i så många år så på något sätt tror jag att alla förväntar sig att jag kommer klara av det. Jag är ju så stark och duktig, jag är ju inte sådan, jag klarar av det. Allt ordnar sig.
Bla, bla, bla, bla.
"What if everything around you,
Isn't quite as it seems?
What if all the world you think you know,
Is an elaborate dream?
And if you look at your reflection,
Is it all you want it to be?
What if you could look right through the cracks,
Would you find yourself...find yourself afraid to see?
What if all the world's inside of your head?
Just creations of your own
Your devils and your gods all the living and the dead
And you're really all alone
You can live in this illusion,
You can choose to believe.
You keep looking but you can't find the woods,
While you're hiding in the trees"
Right Where It Belongs - Nine Inch Nails
Kommentarer
Trackback