Alv

Människor finns bara till för en sak börjar jag alltmer tro, de finns för att göra en besviken. Nåja, det är väl att ta i lite men ibland undrar jag inte om det är huvuddirektivet många får när de föds.

Vissa kontakter skapas genom förtroende och mentorskap. Det är en person som ska finnas där för att lära ut och få de som lär att utvecklas inom ämnet. De ska finnas för att få viljan hos de lärande att öka, att få dem att vilja söka mer kunskap. Dessa människor som lär ut får, om de är bra på sitt yrke, respekt av eleverna. Det är någon att se upp till, någon som går att rådfråga, någon att kunna falla tillbaka till om det är något som kör fast.

När sådana människor besudlar det förtroende de får så undrar jag verkligen var världen är på väg. Hur kan man missbruka sin ställning så grovt? Hur kan man ta sig sådan frihet? Hur kan man vara så förbannat, idiotiskt DUM att man tror att det är acceptabelt att göra så?

Handlingen i sig är dessvärre inte det som skrämmer och nedstämmer mig mest, det är allt det runt omkring. Ignoransen från resten av kretsen, den gör att handlingen på något sätt blir mer legitim.

Ingen har rätt att göra sådär, skulle det ha hänt mig så skulle jag troligen bara stått förstummad för att sedan börja storgråta av besvikelse. För på något sätt känns även jag smutsig när jag har försvarat personen tidigare.

..och alla runt omkring håller tand för tunga när ett avsked utan uppsägningstid vore på sin plats för en sådan oproffesionell handling. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag var ful när jag var sexton, att det inte var jag som blev drabbad.

Däremot önskar jag att jag kunde voodoo, för då skulle jag klippa av väl valda delar.