Biljetter och sudd
Fan, vad irriterande... Det är dyrare för en ungdom att åka hem än vad det är för två att åka ner till Lund och inte går det enbart att boka biljetterna, utan bara köpa dem vilket gör att vi måste vänta ännu ett par dagar för att se om det ens går.
Blä.
Mer blä. Kommer behöva Lund som mitt balsam för själen för sommarjobbet känns alltmer irriterande. Det är en skitlön som inte är av denna värld, den timlön jag har är nog så liten jag hade för fem år sedan när jag började jobba på Ica. Eller, den var nog fanimig bättre än vad jag har nu. Ob-tillägget förstår jag inte varför de skryter över och varför de säger att Handels har så dåliga avtal, jag kan fanimig jobba en vardagkväll inom Handels och få ut mer än vad jag får för en helg inom vården. Det är helt skevt, är det inte viktigare att ta hand om de gamla i samhället än att många varor till resten av världen?
Nej, det blir ättestupan för mig. Inte en chans att jag vill ligga på ett hem när jag blir gammal och grå och ingen släkting finns kvar. Jag tar hellre hand om det själv än att bli uppryckt av små sommarjobbande snorungar som inte bryr sig ett skit om en. Den gången jag arbetade inom äldreomsorgen förut så höll jag nästan på att skälla ut en av de andra sommarjobbarna, hon hade mage att skratta en dement kvinna i ansiktet när hon blev arg och det var då jag insåg vad man har att vänta sig.
I helvete heller.
Idag ska jag vara uppe jättesent i ett försök att vrida fel på dygnet och bara för det kommer jag säkerligen somna innan tio. Trött i hela huvudet efter en natt av diverse drömmar som gjorde det svårt att skilja på vad som var dröm och verklighet. Insidan känns stundom som om den sitter på utsidan och det känns lite extra sårbart än vanligt. Däremot är jag en jäkel på att undertrycka så det märks inte på mig knappt. Åtminstone inbillar jag mig det.
Igår gjorde jag mig själv stolt däremot. Jag åt frukost, en glass, stadig lunch och stadig middag och allt fick stanna. Jag var inne på toaletten efter middagen och fann mig stirra ett tag på handtaget innan jag gick ut. Rannsakade mitt inre om det fanns något sorts dåligt samvete för den mat jag hade ätit och jag fann absolut ingen, jag var bara mätt och glad över allt trevligt sällskap.
Däremot har jag lite mer dåligt samvete idag över gårdagen, jag borde inte ha ätit så mycket men nu är det försent. Inget av gårdagens mat finns kvar att misshandla ut och det skulle bara resultera i den såriga hals jag har funnit mig få de senaste gångerna av tillhygget.
Det är lite lustigt. Jag ska snart på sista tiden hos kuratorn innan sommaren och sedan är det väl en fem veckors uppehåll. Han frågade mig om jag ville gå i höst och jag hatade det faktum att det var upp till mig att bestämma eftersom jag är en "KAN SJÄLV!"-människa ut i fingerspetsarna. Tycker han inte att jag behöver det, eller? Samt att inget alternativt under alla dessa fem veckor gavs, visserligen finns det ju akutpsyk och annat skräp men jag anser mig inte höra till en sådan kategori som får nyttja sådana saker.
Så jag är väl frisk och glad då. Bara att ignorera spikarna på insidan.
Japp, japp.
Choklad.
Blä.
Mer blä. Kommer behöva Lund som mitt balsam för själen för sommarjobbet känns alltmer irriterande. Det är en skitlön som inte är av denna värld, den timlön jag har är nog så liten jag hade för fem år sedan när jag började jobba på Ica. Eller, den var nog fanimig bättre än vad jag har nu. Ob-tillägget förstår jag inte varför de skryter över och varför de säger att Handels har så dåliga avtal, jag kan fanimig jobba en vardagkväll inom Handels och få ut mer än vad jag får för en helg inom vården. Det är helt skevt, är det inte viktigare att ta hand om de gamla i samhället än att många varor till resten av världen?
Nej, det blir ättestupan för mig. Inte en chans att jag vill ligga på ett hem när jag blir gammal och grå och ingen släkting finns kvar. Jag tar hellre hand om det själv än att bli uppryckt av små sommarjobbande snorungar som inte bryr sig ett skit om en. Den gången jag arbetade inom äldreomsorgen förut så höll jag nästan på att skälla ut en av de andra sommarjobbarna, hon hade mage att skratta en dement kvinna i ansiktet när hon blev arg och det var då jag insåg vad man har att vänta sig.
I helvete heller.
Idag ska jag vara uppe jättesent i ett försök att vrida fel på dygnet och bara för det kommer jag säkerligen somna innan tio. Trött i hela huvudet efter en natt av diverse drömmar som gjorde det svårt att skilja på vad som var dröm och verklighet. Insidan känns stundom som om den sitter på utsidan och det känns lite extra sårbart än vanligt. Däremot är jag en jäkel på att undertrycka så det märks inte på mig knappt. Åtminstone inbillar jag mig det.
Igår gjorde jag mig själv stolt däremot. Jag åt frukost, en glass, stadig lunch och stadig middag och allt fick stanna. Jag var inne på toaletten efter middagen och fann mig stirra ett tag på handtaget innan jag gick ut. Rannsakade mitt inre om det fanns något sorts dåligt samvete för den mat jag hade ätit och jag fann absolut ingen, jag var bara mätt och glad över allt trevligt sällskap.
Däremot har jag lite mer dåligt samvete idag över gårdagen, jag borde inte ha ätit så mycket men nu är det försent. Inget av gårdagens mat finns kvar att misshandla ut och det skulle bara resultera i den såriga hals jag har funnit mig få de senaste gångerna av tillhygget.
Det är lite lustigt. Jag ska snart på sista tiden hos kuratorn innan sommaren och sedan är det väl en fem veckors uppehåll. Han frågade mig om jag ville gå i höst och jag hatade det faktum att det var upp till mig att bestämma eftersom jag är en "KAN SJÄLV!"-människa ut i fingerspetsarna. Tycker han inte att jag behöver det, eller? Samt att inget alternativt under alla dessa fem veckor gavs, visserligen finns det ju akutpsyk och annat skräp men jag anser mig inte höra till en sådan kategori som får nyttja sådana saker.
Så jag är väl frisk och glad då. Bara att ignorera spikarna på insidan.
Japp, japp.
Choklad.
Kommentarer
Trackback