Alv

Jag har inte drömt så mycket som jag har gjort den här helgen på länge, länge. Fyra nätter i sträck och det börjar bli en aning jobbigt. Mer än en gång har jag vaknat upp med en snyftning i halsen och de har varit så verkliga, så verkliga. Jag har drömt om odöda som hade varit det så länge att huden hade ruttnat och fallit av deras huvuden, de var däremot skrämmande rörliga och hoppade upp efter mig där jag flög förbi dem. Drömmen började som en harmlös tvspels-dröm för att urarta sig till en dröm där hjärtat var i halsgropen. Jag vaknade och somnade om för att drömma om en annan som även den var verklig även om den kanske inte var lika skrämmande så vaknade jag av att jag fortfarande försökte göra mig hörd i telefonen.

Natten till söndagen var väl den natten som de har sjunkit undan för tillfället, även om jag vet att jag drömde så var de ändå ganska harmlösa. Imorse dog däremot mamma och ännu en familjemedlem som jag inte minns vem det var och sedan så sprang jag runt i panik på något som liknande Örebro Sjukhus fast det här var mycket större och det hade inte några skyltar.

Visst, jag tycker om att drömma mig bort men måste det vara så förbannat verkligt? Jag hatar det. De bra drömmarna påminner mig bara om hur tråkig verkligheten är och de andra är bara otäcka i all sin vanlighet. De gör att hjärnan går i uppror och magen knyter sig.

Blä. Dags att skaffa en större drömfångare eller något. Kanske kan jag fånga in "tandfen" precis som Lenore och rycka av den svansen.