Ödmjukhet, Alv. Ödmjukhet för i helvete!
Jag sitter här på Mjölby bibliotek (fråga inte ens varför jag åker till skolstaden på lovet...) för att söka runt lite angående det skolarbete vi ska göra under lovet. Egentligen har vi inte lov men vi får det ändå eftersom skolan är stängd för gymnasieeleverna och det blir ganska omständigt om vi ska ta oss in varje dag.
I varje fall. Jag ska skriva om metallen titan. Det är ju inte en specialteknik i sig men den används till vissa specialtekniker. En utmaning! Det tycker jag om. Har googlat lite granna och sedan blir det att plöja böcker på referensavdelningen som man gjorde innan internet. Älskar sådant. Kan sitta i timmar på bibliotek och bara mysa, böcker är mina vänner, vem fasen behöver människor? Däremot råkade jag surfa in på antracit.se och jag kände den där übermensch-fasonen göra sig påmind igen. Det är ett forum för folk som pysslar med olika sorters smide där de kan diskutera ditten och datten. Google tyckte att det fanns en relevant tråd på den sidan och jag ångrar till viss del att jag läste den.
För i mitt stilla sinne undrar jag hur många av de där dussinmånglarna som har en utbildning i det de fuskar i. Jag HATAR det faktum att de bara kan gå en liten fånig kurs på närmsta vuxenförbund eller liknande och sedan tror de att de kan kalla sig silversmeder eller konsthantverkare.
GAH!
Gesällbrev för i helvete! Tänk på anorna i yrket och späd inte ut det! Inte en chans i hela helvetet att jag skulle sjunka så lågt som att lära ut min kunskap till några jädra fjollor som vill göra eeegnaaa smyyycken på fritiden. Aldrig i livet, hellre dör jag utfattig med stoltheten i behåll (envisheten och inbilskheten i behåll för den delen med) än att jag lär ut så. Vill de lära sig sådant får de vacker utbilda sig, ta gesällbrev och SEDAN kan de kalla sig vad fan de vill. Bara för att man går en futtig kurs betyder det inte att de har lärt sig allt om yrket. Jag kommer aldrig att bli fullärd och ibland önskar jag att jag kunde äta min lärares hjärna för att komma åt all hans kunskap.
Det är inte bara kunskaperna om teknikerna i sig heller, jag tycker det är minst lika viktigt att kunna tänka tillbaka på anorna i yrker. Det har funnits alldeles för länge för att dussinmånglas ut som det gör. Snart kommer de väl finnas i lika stor utsträckning som frisörer med samma bristande kvalitet.
Nej, helvete heller!
Och som om jag bryr mig om vad du tycker. Jag är guldsmed med gesällbrev, vad farao har du att komma att skryta med? Nej, just det.
Idag vaknade jag uppenbarligen på fel sida.
I varje fall. Jag ska skriva om metallen titan. Det är ju inte en specialteknik i sig men den används till vissa specialtekniker. En utmaning! Det tycker jag om. Har googlat lite granna och sedan blir det att plöja böcker på referensavdelningen som man gjorde innan internet. Älskar sådant. Kan sitta i timmar på bibliotek och bara mysa, böcker är mina vänner, vem fasen behöver människor? Däremot råkade jag surfa in på antracit.se och jag kände den där übermensch-fasonen göra sig påmind igen. Det är ett forum för folk som pysslar med olika sorters smide där de kan diskutera ditten och datten. Google tyckte att det fanns en relevant tråd på den sidan och jag ångrar till viss del att jag läste den.
För i mitt stilla sinne undrar jag hur många av de där dussinmånglarna som har en utbildning i det de fuskar i. Jag HATAR det faktum att de bara kan gå en liten fånig kurs på närmsta vuxenförbund eller liknande och sedan tror de att de kan kalla sig silversmeder eller konsthantverkare.
GAH!
Gesällbrev för i helvete! Tänk på anorna i yrket och späd inte ut det! Inte en chans i hela helvetet att jag skulle sjunka så lågt som att lära ut min kunskap till några jädra fjollor som vill göra eeegnaaa smyyycken på fritiden. Aldrig i livet, hellre dör jag utfattig med stoltheten i behåll (envisheten och inbilskheten i behåll för den delen med) än att jag lär ut så. Vill de lära sig sådant får de vacker utbilda sig, ta gesällbrev och SEDAN kan de kalla sig vad fan de vill. Bara för att man går en futtig kurs betyder det inte att de har lärt sig allt om yrket. Jag kommer aldrig att bli fullärd och ibland önskar jag att jag kunde äta min lärares hjärna för att komma åt all hans kunskap.
Det är inte bara kunskaperna om teknikerna i sig heller, jag tycker det är minst lika viktigt att kunna tänka tillbaka på anorna i yrker. Det har funnits alldeles för länge för att dussinmånglas ut som det gör. Snart kommer de väl finnas i lika stor utsträckning som frisörer med samma bristande kvalitet.
Nej, helvete heller!
Och som om jag bryr mig om vad du tycker. Jag är guldsmed med gesällbrev, vad farao har du att komma att skryta med? Nej, just det.
Idag vaknade jag uppenbarligen på fel sida.
Kommentarer
Trackback