Så var det dags för karusellen
Idag var det sista dagen på min praktik, igår var det avslutning med examensbevis och sådant där crap som hör till.
Så nu börjar verkligheten och jag stirrar mig blind på platsbankens hemsida eftersom det numera är mer engelska än svenska ord och ordbajseriet är på hög nivå. Varför kan de inte bara skriva telefonförsäljare istället för: "Vi söker DIG som är FRAMÅT inom MERCHANDISE och MANAGEMENT" och liknande. Som arbetssökande ska man tänka på sin ansökan för att inte använda klichéfraser men de som har jobben får formulera annonserna bäst fan de vill. Uppenbarligen är många arbetslösa av den enkla anledningen att de inte hittar arbetena mellan alla "fina" ord.
Så nu har jag återigen sänt en elektronisk, tafatt ansökan till något som kanske kan bli mitt drömjobb.
Däremot är det i Umeå. Sjutto djävla mil från allt jag har kärt men jag blir ju nästan granne med Slams, "bara" cirka fyrtio mil till henne. Jag kommer ha förbannade isbjörnar till grannar och även om jag inte har något emot Norrland som jag tycker är ganska fint så undrar jag bara hur resten av verkligheten kommer se ut. Som det lilla faktumet att arbetet ska tillsättas i januari och jag har tre förbannade månaders uppsägningstid med små chanser att hitta någon stackars djävel som vill ha den tidigare och allt mitt BRÖTE jag har samlat på mig. Gissar på att jag kommer få magasinera allt någonstans och sedan bo i ett hål med säng och lampa för att underlätta flytt.
Jag skulle bli överlycklig över att få arbeta som guldsmed men allt där runt omkring?
Det kunde ha varit roligare.
Så nu börjar verkligheten och jag stirrar mig blind på platsbankens hemsida eftersom det numera är mer engelska än svenska ord och ordbajseriet är på hög nivå. Varför kan de inte bara skriva telefonförsäljare istället för: "Vi söker DIG som är FRAMÅT inom MERCHANDISE och MANAGEMENT" och liknande. Som arbetssökande ska man tänka på sin ansökan för att inte använda klichéfraser men de som har jobben får formulera annonserna bäst fan de vill. Uppenbarligen är många arbetslösa av den enkla anledningen att de inte hittar arbetena mellan alla "fina" ord.
Så nu har jag återigen sänt en elektronisk, tafatt ansökan till något som kanske kan bli mitt drömjobb.
Däremot är det i Umeå. Sjutto djävla mil från allt jag har kärt men jag blir ju nästan granne med Slams, "bara" cirka fyrtio mil till henne. Jag kommer ha förbannade isbjörnar till grannar och även om jag inte har något emot Norrland som jag tycker är ganska fint så undrar jag bara hur resten av verkligheten kommer se ut. Som det lilla faktumet att arbetet ska tillsättas i januari och jag har tre förbannade månaders uppsägningstid med små chanser att hitta någon stackars djävel som vill ha den tidigare och allt mitt BRÖTE jag har samlat på mig. Gissar på att jag kommer få magasinera allt någonstans och sedan bo i ett hål med säng och lampa för att underlätta flytt.
Jag skulle bli överlycklig över att få arbeta som guldsmed men allt där runt omkring?
Det kunde ha varit roligare.
Kommentarer
Trackback