Alv

Jag har sagt det förut, jag säger det igen. Innerst inne är man ensam, det går inte att gå ifrån. Man har nära vänner, nära familj och kanske nära andra men det är fortfarande ensamheten som huserar på insidan. Det behöver inte vara negativt utan det är bara att konstatera.

Jag har inget emot att vara ensam, det är bara  ibland det kan vara svårt att hantera om man har vant sig för mycket vid sällskap. Då är det svårt att ställa om sig till de gamla vanorna. Gör man saker och ting själv så har man ingen annan än sig själv att skylla på, inga undanflykter och frånskyllningar kan nyttjas.

Mening med inlägget? Nej.


Dags att städa monstrens bur.