I demonens grepp
Minnet börjar redan blekna och nervositeten är svår att komma ihåg. Något hårt nyper om runt bröstvårtan, några lugna ord och sedan sticker det till och börjar göra ont. Eller, inte ont, mer bara kännas. Det är som om något försöker trycka igenom en trubbig nål för att vränga huden ut och in och jag grimaserar och dunkar handen i britsen utan att tänka på det. Det verkar gå förfärligt långsamt och under de få sekunder det tar har jag lust att fräsa ut en fråga om det måste gå så förbannat långsamt.
Sedan är det över och nålen har gått igenom, ren och skär förvåning infinner sig eftersom jag var beredd på så mycket värre smärta än det verkliga resultatet. Gissar på att jag måste ha sett ganska rolig ut i ansiktet när jag sade den gamla klichén "Gör det inte mer ont?". Sedan drog hon ut plaströret och huden kändes som om den skulle vränga sig rätt igen, den proceduren kändes mer eftersom jag gissar på att hud och allt annat under hade dragit ihop sig i ren chock. Kulan skruvades på till smycket och jag fick beundra mig i spegeln.
Det var så fint, det var så annorlunda att den satt på mig. Lilla fröken pryd och ordentlig. I mina ögon är ändå den här sortens piercing något mer än de gamla vanliga i läppar, navlar och näsor. Det är något som inte alla kommer få se, något som kanske förvånar vissa och förtjusar resten. För det blev fint, jag vill visa upp mig för hela världen och det är bara att hålla kvar vid den tanken.
Däremot har demonen tagit mig i sitt våld. Förr eller senare kommer det andra bröstet få en kompis och jag gissar på att det inte kommer dröja länge förrän de nedre regionerna får sig en hemlighet med, jag tror det skulle kunna bli riktigt fint. Nålarna lockar samtidigt som de får maggropen att knyta ihop sig men jag finner styrka i att låtsas vara mer modig bland andra, att vara den som bestämmer sig först för det och sedan bara faller rakt ut med huvudet före.
"Dare you, dare you, double dare you"
Ljudet av en tatueringsmaskin ger mig gåshud av lycka och jag har flera planerade att täcka kroppen med, förr eller senare, förr eller senare.
Sedan är det över och nålen har gått igenom, ren och skär förvåning infinner sig eftersom jag var beredd på så mycket värre smärta än det verkliga resultatet. Gissar på att jag måste ha sett ganska rolig ut i ansiktet när jag sade den gamla klichén "Gör det inte mer ont?". Sedan drog hon ut plaströret och huden kändes som om den skulle vränga sig rätt igen, den proceduren kändes mer eftersom jag gissar på att hud och allt annat under hade dragit ihop sig i ren chock. Kulan skruvades på till smycket och jag fick beundra mig i spegeln.
Det var så fint, det var så annorlunda att den satt på mig. Lilla fröken pryd och ordentlig. I mina ögon är ändå den här sortens piercing något mer än de gamla vanliga i läppar, navlar och näsor. Det är något som inte alla kommer få se, något som kanske förvånar vissa och förtjusar resten. För det blev fint, jag vill visa upp mig för hela världen och det är bara att hålla kvar vid den tanken.
Däremot har demonen tagit mig i sitt våld. Förr eller senare kommer det andra bröstet få en kompis och jag gissar på att det inte kommer dröja länge förrän de nedre regionerna får sig en hemlighet med, jag tror det skulle kunna bli riktigt fint. Nålarna lockar samtidigt som de får maggropen att knyta ihop sig men jag finner styrka i att låtsas vara mer modig bland andra, att vara den som bestämmer sig först för det och sedan bara faller rakt ut med huvudet före.
"Dare you, dare you, double dare you"
Ljudet av en tatueringsmaskin ger mig gåshud av lycka och jag har flera planerade att täcka kroppen med, förr eller senare, förr eller senare.
Kommentarer
Postat av: slams
Iihh!! Jag vill, vill, vill, vill oxå!! *studsar upp och ner och stampar hårt med fötterna*
Har velat länge nu.. Och när du går o gör det och bara beskriver hur snyggt det blir (vilket jag iofs redan visste) så blir det liksom ännu värre.. >_<
Trackback